Babe – Hanoi 210 km

Klockan sex gol tuppen och sen gick det inte att somna om på den hårda madrassen. De andra sov gott. Det tog ett tag men sen vaknade de en efter en. Frukosten serverades på verandan och bestod denna morgon av bananpannkaka med sirap och det var riktigt gott. Mekanikern I var tidigt uppe och mekade med hojarna så vi kom inte iväg förrän klockan halv tio. Strax utanför staden svängde vi in på en smal betongstig och följde den i 30 minuter. Den ringlade sig fram längs en vattenkanal för att sedan långsamt klättra upp för berget. Betongstigen var mycket smal på sina ställen så det gällde att hålla koll framåt. Ibland kändes det som om vägen bara försvann.

Vi körde igenom täta buskage och snår. Utsikten blev allt finare ju högre upp på berget vi kom.

Nedför berget följde vi en bredare betongväg som senare övergick i asfalt. Efter ett tag kom vi fram till en vajerbro. Jochen körde slalom och lyckades på något sätt få bron att svänga och vi som kom bakom kunde knappt köra över. Nu började bensinen tryta på våra motorcyklar då vi passerat ett antal stängda bensinmackar.

Men i en by vi passerade fanns det ett ställe som hade en liten handpump vilket gjorde att vi alla kunde tanka i en extra liter bensin i varje motorcykel så det räckte till närmaste bensinstation. Solen sken och temperaturen steg för varje mil. Mekanikern I fick jobba igen då Vegars motorcykel började läcka från kylaren. När det var fixat stannade vi till för en vietnamesisk lunch och det var samma meny som tidigare – kött, ris, tofu och grönsaker. Nu följde ett par timmars tråkig transportsträcka på asfalt in till Hanoi. Runt femtiden kom vi fram till motorcykelstället och lämnade tillbaks motorcyklarna innan vi landade på hotellet runt sex. Det blev en gemensam middag på stan och sen avslutade vi (Jochen, Jocke och Vegar) med en timmes massage.

Bao Lac – Babe 110 km

Solen sken genom molnen och forsen brusade utanför när vi vaknade.

Frukosten avnjöts på stan hemma hos en familj och det bjöds på soppa, korv och knyten. Vi kom iväg kvart i tio och körde bara rakt över gatan in på en stig som ledde upp på berget. Det tog inte lång tid innan vi fick se fina vyer.

Dock fick Odd Mange lite problem med sin motorcykel. Den svarade inte riktigt på gaspådrag så mekanikern E fick börja jobba direkt. Uppe på toppen körde vi in i dimma igen, precis som tidigare dagar. Efter en fyrtiofem minuters färd svängde vi ut på asfalt en kort stund innan vi återigen tar oss upp för ett berg. Denna gång på betongstig. Det är skarpa kurvor vilken Vidar fick erfara. Han körde nästan rakt fram i en kurva. Väl uppe var utsikten fantastisk.

Det var berg, berg, berg överallt så långt man kunde se. Snart var vi på väg nedför igen längs en smal stig. Stigen var lerig och hal och på vissa ställen såphal. Den röda leran är helt omöjlig att köra på och det fick Geir och Anders erfara. De brukade hoppa med motorcyklarna på de rasmassar som ligger på vägen och denna gången var det en hög röd lera som låg på vägen.

De försökte hoppa men fastnade rejält i leran. Lerstigen övergick snart i en stenväg och nu kunde vi köra på lite. Stenarna var ganska stora men med lite fart studsade man fram på dem. Ibland blev utsikten fantastisk så man fick stanna till och njuta av den.

Tyvärr blev det en längre paus mitt i backen då mekanikern E fick punktering. Klockan var nu tolv och solen sken och det var riktigt varmt. Men snart var vi på väg igen och fick lite svalka. De sista 25 km in till staden Boc Bo gick längs fina asfaltsvägar. De var kurviga och inbjöd till snabbare körning, dock fick man passa sig för rasmassor. De var flera ställen där det låg rasmassor på den sidan av vägen som vi färdades på. I Boc Bo stannade vi till för vietnamesisk lunch och åt vårrullar, fisk, biff, ris och soppa. Efter lunch körde vi en kortare sträcka på kurviga asfaltsvägar innan vi kom fram till dagens höjdpunkt. Vi svängde av den stora vägen och körde ner till flodkanten och där väntade två båtar.

Vi lastade på motorcyklarna på båtarna och gav oss sen iväg nedströms. Först körde vi igenom en häftig grotta och sen kom vi ut på en smal flod. Bergen tornade upp sig på båda sidor om floden och längre fram kunde man se solen gå ned bakom de höga bergen. Det var en fantastisk resa längs floden och utsikten var underbar.

Vi satt allesammans och njöt av båtturen.

En och en halv timme senare anlände vi till staden Bebe. Vi lastade av motorcyklarna och körde en kort sträcka till vår övernattning. I dag skulle vi sova på ett Home stay. Kvällen avslutades på verandan med god vietnamesisk mat och goda historier. Det serverades vårrullar, fisk, kött, ris, stekt ägg, grönsaker och goda såser. Vi satt länge på verandan och pratade och drack lite risvin. Vår mekaniker är väldigt glad i risvin och brukar alltid säga ”Long time no drink”.

Dong Van – Bao Lac 120 km

Det droppade lite lätt från himlen när vi vaknade och det var varmt och kvavt. Vi samlades halv nio, ombytta för en frukost på stan. Nja, alla utom Kjell, för han hade redan mc-utrustningen på sig. Säkerheten framför allt. Det är ju livlig trafik så här på morgonen sa Kjell. Dagens tur startade sedan runt klockan tio. Vi gav oss ut direkt på en ”single track” och det var en lerig stig. Underlaget var fint och fast så det var inga problem att ta sig fram. Vi klättrade uppför berget och när vi nådde toppen körde vi in i en vit dimma. Det var inte mycket till utsikt och ibland såg man knappt ett par meter. Vi började ta oss ner och nästan direkt lättade dimman.

Vi kom in i en annan dal och bergen började visa sig och snart hade vi en fin utsikt över en dal. Nedför var det halt och glatt och man kanade rejält på vissa partier. Vidar lyckades vurpa men släppte aldrig handtagen så det räknas inte. Vi körde som en cirkel och kom strax tillbaka till samma stad som vi startade i. Det var en bra start på dagen. Vi fortsatte på asfaltsväg och vägarna slingrade sig fram längs bergssidan och klättrade sakta upp.

Snart hade vi en fantastisk utsikt framför oss och vi såg gränsen till Kina på andra sidan dalen.

Vi fortsatte på fina asfaltsvägar och kurvorna avlöste varandra. Det var serpentiner och skarpa kurvor men det var kul körning. Vi passerade en utkikspunkt och ett monument (okänt var det var) och svängde av vägen och tog oss in på en smal betongstig. Runt om oss var det nu tjock timma och det var kanske tur det. Betongvägen gick på kanten av berget och man kunde se att det stupa rejält på vänstersidan. Vi körde sakta på betongstigen och man fick en svindlande känsla i magen när man svängde runt hörn och det kändes som om man körde in i tomma intet. Efter en tjugo minuters färd längs stigen stannade vi till vid en känd utkikspunkt. Tyvärr var dimman tät och det enda man såg var vit dimma. På informationsbilderna vid utkikspunkten kunde man förstå att det hade varit en fantastisk vy över dalen. Vi körde serpentinvägar nedför och ganska snart lättade dimman och dalen började visa sig. Vi körde ner i dalen och fortsatte längs med dalen. Höga berg tornade upp sig runt omkring oss och man kände sig ganska liten. Klockan ett stannade vi till för tankning och lunch i en by innan vi återigen gav oss ut på asfaltsvägar. Nu var det kurviga vägar som gällde och dimma. Dimman avtog i takt med att vi körde utför och snart var det fina vyer runt omkring oss. Vi svängde av från asfaltsvägen och in på en liten stig och nu började äventyret på riktigt. Vi kunde se en sjö nedanför oss och det var dit skulle vi.

Vi körde på superhal röd lera och man hade nästan inte någon kontroll på motorcykeln. Det slängde hit och dit och ibland kanade man hur långt som helst. Det var svettigt och roligt.

Väl nere vid sjön möttes vi av en bambufärja. Det var två män som för hand drog en färja från ena sidan av sjön till den andra.

Vi lyckades lasta på fyra-fem motorcyklar åt gången. Väl över på den andra sidan kom vi knappt av färjan. Den röda leran eller som Vidar kallade det - ”lerhelvetet”, mötte oss direkt och var superhal och vi kom knappt upp för den första lilla backen. Och vi skulle långt upp på berget. Det tog oss en timme att ta oss upp.

Vi fick slita rejält och det var superhalt och spårigt. När man väl fick lite fart så hamnade man i ett spår eller gled av stigen och så fick man börja om igen.

Svetten lackade och det var väldigt jobbigt men kul. Tänk att köra på lera kan vara så kul. Snart var vi ute på asfaltsvägar och kunde köra lite fortare och få in lite luft i skydden. Sista biten in till staden gick längs slingriga asfaltsvägar. Nåja, asfaltsvägar, underlagets kvalité varierade kraftigt. Ena stunden var det fin asfalt och nästa stund hal lera och stora vattenpölar. Men vyerna var det inget fel på. 

Strax innan fem kom vi fram till hotellet och blev serverade en kall P-öl. Det smakade förträffligt. Klockan sju gick vi ut på stan för middag och idag stod det ”Streetfood” på menyn. Det blev en buffé av vietnamesisk mat – nudlar, and, gristunga, grisinälvor, vårrullar, ägg med unge i och rissoppa och så serverades det naturligtvis risvin till detta. Vi pratade en massa om dagens strapatser och naturligtvis om den hala leran och bambufärjan.

Viet Kuang – Dong Van 220 km

Regnet öste ner när vi vaknade. Vi stod ombytta och klara 07.30 utanför hotellet och tog en kort åktur till en närliggande restaurang för frukost och åt en nudelsoppa. Vid halv nio startade vi dagens tur och efter en kort transportsträcka svängde vi av vägen och in på en lerstig. Det var en salig blandning av lera, sand, stenar, vatten och lervälling som mötte oss.

Stigen var smal och snirklade sig fram i landskapet.

Efter trettio minuters lek svängde vi ut på den stora vägen och en tråkig transportsträcka följde. Regnet duggade mest hela tiden men det var inte så farligt då det var varmt i luften. Nu var det raka asfaltsvägar genom byar som gällde i säkert en timme. Snart var vi framme i staden Hi Jiang, en större turiststad och det vimlade av turister och mopeder. Vi körde bara igenom staden och strax utanför staden började vägarna bli allt krokigare och roligare. Vägen gick in i en dalgång och bergen börjar torna upp sig runt omkring oss.

Regnet upphörde men det var fortfarande väldigt fuktigt och varmt i luften. Vägarna ringlade sig fram efter bergsväggarna och efter en stunds rolig körning stannade vi till för paus, alla utom Kjell för han fortsatte. Vi trodde nog att han sett oss och skulle vända men efter en stund insåg vi att han missat oss. Vi kastade oss på cyklarna och började leta efter honom. Vi körde och körde men ingen Kjell. Vi åkte igenom en by och sen stannade vi till igen och fick till slut tag på honom på telefon. Efter en kort stund var vi sedan samlade igen och nu blev det ”single track” igen. Färden gick längs en lerstig upp på en liten kulle och där var utsikten väldigt fin.

Det var höga berg runt omkring oss. Vi såg även att stigen fortsatte uppför berget och längre upp kunde man även se ett utkikstorn och dit begav vi oss.

Lerstigen var hal och lerig och underlaget skiftade mellan grus, sand, lera och gräs. Vi passerade nära ett par hus och man körde liksom igenom deras trädgårdar på vägen upp. Kvart över elva nådde vi utkikstornet. Härifrån var utsikten makalös.

Den stora vägen gick förbi här så det var massor av turister och mopeder. Vi beundrade utsikten och tog var sin läsk innan vi fortsatte uppför berget. Vägarna var kurviga och inbjöd till aktiv körning så på sina ställen gick det undan. Snart svängde vi av den stora vägen och körde upp på en liten topp med utsikt över en dal.

Vi följde en smal och hal lerstig ner i dalen och körde igenom en by och genom majsfält. Vi fortsatte genom en dal och kom snart in i en ännu djupare dal. I ena änden på dalen gick bergen ihop och dit styrde vi kosan. Nu började en klättring uppför berget längs serpentinvägar. Vyerna avlöste varandra och blev allt finare ju högre upp man kom. Snart såg vi ut över en djup dal med väldigt höga berg runt omkring. Solen gjorde sitt bästa att titta fram. Uppe på toppen gjorde vi ytterligare en avstickare in på en lerstig.

Stigen var geggig och hal och lutade friskt på sina ställen. Istället för serpentinvägarna tog vi lerstigen ner.

Det var lite utmanande körning på sina ställen och ibland gled man en bra bit med motorcykeln men ner kom vi alla. Väl nere i dalen stannade vi till för en god lunch i staden Yen Minh. Efter lunch och tankning blev det offroad igen.

Vi kom in på en väldigt fin stig som bestod av sten, grus och packad lera. Vi körde i nästan fyrtiofem minuter på stigen förbi odlingar, hus och människor. Överallt där vi kommer står folk och vinkar och ser glada ut. Stigen ringlade sig fram genom landskapet och upp längs en bergssida och till slut kommer vi fram till en ny dal.

Nu blev det slingriga asfaltsvägar som efter ett tag övergick i serpentinvägar. Vi körde in i en ny dalgång med branta berg runt omkring. De sista milen in till staden Dong Van gick längs kurviga vägar. Överallt omkring oss kan vi se höga berg torna upp sig. Strax innan klockan fem kom vi fram till hotellet. Kvällen avslutades med middag på restaurang och vi åt en "Hot Pot". 

Sapa – Viet Kuang 190 km

Regnet smattrade på taket när vi vaknade till i den stora sovsalen och kunde konstatera att regnmolnen hängde tunga över staden. Lagom till frukost upphörde regnet och det blev en frukost på balkongen utanför sovsalen. Utsikten från balkongen var fin och vi kunde se höga berg runt omkring. Vi avnjöt en nudelsoppa innan vi packade ihop och gav oss iväg kvart över nio.

Nu försökte solen bryta igenom molntäcket och det var ganska varmt. Vi startade med ungefär 15 km på asfalt. Vägen gick längs med en flod och var kurvig och gick genom flera byar. Det var fina vyer i början men ju högre upp på berget vi kom desto tätare blev dimman. Ena stunden såg man nästan ingenting för att en kort stund se konturer av berg torna upp sig. Plötsligt sprack molnen upp och man såg långt ner i dalen och såg höga berg runt omkring.

Solen tittade fram och det blev genast varmare. Vi körde in i en ny dal och fortsatte nedför längs betongvägar. Efter ungefär en timmes körning kom vi fram till ett ställe där vägen rasat och där man provisoriskt lagat vägen.

Det var lagat med bamburör och det stupade rejält på ena sidan men vi lyckades ta oss förbi. Vi färdades allt högre upp på bergssidan och snart tittade solen fram och molnen lättade. Vyerna blev allt bättre och vi såg ut över en dal och ett vattenkraftverk.

Ta förklarade för oss att det var till dammen vi skulle. Vi började klättringen nedför längs leriga hala vägar.

När vi närmade oss hus så övergick lervägen till betongvägar och det var ofta lövtäckta och såphala. Det tog oss säkert en halvtimme att ta oss ner för berget men det var riktigt härliga vägar.

Den sista biten ner mot vattnet gick längs en smal betongväg och den slingrade sig fram i naturen. Väl nere vid vattnet blev det en liten paus och lite fotografering.

Vi fortsatte sedan på en liten stig fram till kraftverket och svängde sedan ut på den stora vägen och fortsatte till närmaste by och stannade för lunch. Efter lunch blev det en kortare tur på asfalt längs floden och sen bar det uppför berget igen. Vägarna blev smalare och allt sämre och vi passerade flera vägbyggen. Vägarna var leriga och hala. Snart var vi på väg nedför och följde strax floden igen. Det var vackert att köra längs floden.

Bergen tornade upp sig på båda sidorna. Vi körde igenom den ena byn efter den andre och kvart över två stannade vi till i en by där de firade bröllop och vi blev genast inbjudna. De var mycket gästvänliga och bjöd på te.

De ville gärna ta kort med någon av oss och vi skulle spela pipa och de ville bjuda på sprit. Strax var vi på rull igen och vi hann inte långt innan Jochen fick punktering. Vår mekaniker och Jochen krängde av däcket och bytte slang och det tog nog inte mer än femton minuter. Vi fortsatte på mindre byvägar men snart blev det roligare vägar. Vi färdades uppför igen och nu på hala leriga vägar. Vi passerade ett par vägbyggen innan vi kom ut på asfalt. Nu följde en längre sträcka med fina kurviga asfaltsvägar. Vi körde uppför ett berg och sen ner på andra sidan och farten var ganska hög. Kurvorna var lagom doserade och inbjöd till att köra lite fortare. Bergen tornade upp sig runt omkring oss och vyerna var fina.

Vi svängde av den stora vägen och tog en liten otroligt lerig och hal väg.

Det sladdades friskt och det var väldigt rolig körning. Tyvärr tog det roliga slut och vi hamnade på en liten betongväg. Den gick genom byar och ner mot en flod och en träbro. Vi körde över träbron allesammans på rad med fem meters mellanrum medan Ta filmade. Efter det körde vi ett par km hem till Ta’s föräldrahem. Vi hade fått en inbjudan att äta middag hemma hos Ta’s föräldrar. Det bjöds på en god middag med mat från gården.

Mù Cang Chải – Sapa 160 km

Vi vaknade till en solig morgon. Temperaturen var rätt behaglig och det var lätta moln på himlen. Strax efter klockan nio lämnade vi hotellet och satte av på asfaltsvägar. Vägen gick utmed ett större vattendrag och bergen tornade vackert upp sig på båda sidorna av vägen.

Efter en kort sträcka lämnade vi den stora vägen, tog en bro över vattnet och följde en smal betongväg uppför berget.

Utsikten blev allt finare ju högre upp man kom och snart hade vi utsikt över hela dalen. På varje kulle var det terrasser med risodlingar. Vi stannade en stund och njöt av utsikten innan vi fortsatte uppför berget.

Efter ett ha nått toppen började vi klättringen nedför. Det var leriga stigar som slingrade sig fram på berget och igenom odlingar. Snart var vi nere i dalen igen och tog en kort sträcka på asfalt innan vi vände uppför berget på den andra sidan. Vägen gick genom ett par byar och det var djur överallt. Plötsligt kom det ut en höna framför min motorcykel. Jag missade den precis med det gjorde dessvärre inte Jochen som låg precis bakom mig. Nu följde kurviga betongvägar uppför och precis som tidigare dagar stannade vi till vid ett dagis och gav dem lite godis. Efter en kort resa uppför övergick betongvägen i en mycket smal stig. Stigen var spårig och hal på sina ställen. Underlaget var lera men övergick ibland i sand och gräs. Vi passerade ett par bäckar på vägen upp och där körde Odd Magne omkull. Vi andra hade redan hunnit upp på en liten topp och stod och beundrade utsikten.

Det tog ett tag att fixa till Odd Magnes handtag men snart var vi på rull igen. Vi fortsatte på den fina lerstigen.

Det dammade en hel del när vi körde och ibland såg man inte så mycket om man låg sist i klungan. Solen sken och det var varmt. Utsikten var bedårande och man hade fullt sjå att titta på stigen och på utsikten. Vi tog oss över ett vattendrag innan vi nådde toppen. Här var utsikten fantastisk.

Snart var vi på väg ner igen. Vi startade på lerväg men den övergår snart i en smal betongväg. Det var väldigt trevlig körning och det gick stundtals undan. Väl nere i dalen stannade vi till på en restaurang och tog en god lunch. Efter lunch hade vi en kort transportsträcka på asfalt innan vi återigen hamnade på en lerstig. Stigen såg ut att leda rakt ut i odlingarna men där fanns en mycket smal ”väg” med vatten på båda sidor.

Vi körde på betongblock som låg över en bevattningskanal. På sina ställen saknades betongblocken helt så då fick man köra en kort sväng på gräs eller lera för att ta sig vidare. Snart var vi på väg uppför ett berg igen och körde på en smal lerstig. Underlaget var packad lera och det var spårig och ojämnt. Det var smala passager och skarpa kurvor och vi färdades genom odlingar och små byar. Vid tjugo i två stannade vi till på en bergssida och tog en kortare paus och beundrade utsikten. Längre bort kunde man ana regnmoln.

Vi färdades nu nedför och körde på allt mindre stigar och hamnade plötsligt i en odling. Vi följde en liten stig nedför och hamnade på en fotbollsplan när vi väl kom till botten på dalen.

Nu började det dugga lite lätt. Vi stannade till nere i en by för vätska och fick sedan ta en tio minuters paus då det började regna. Snart var det uppehåll igen och vi fortsatte. Vi körde i kanske tio minuter innan regnet kom. Vi stannade till och satte på oss regnkläder och det dröjde inte länge innan det regnade ordentligt. Vi hade nu 60 km till Sapa där vi skulle övernatta och för att komma dit var vi tvungna att passera ett högre berg. Vi färdades nu på asfaltsvägar uppför och asfalten blev snorhal. Vi körde i 20 km/h på sina ställen och det gick inte att köra fortare. Ju högre upp vi kom desto tätare blev också dimman och snart såg vi knappt 10 meter.

Vi passerade toppen och där skulle utsikten ha varit fantastisk men vi såg bara vit dimma. På sina ställen kunde man ana bergstoppar men det var inte mycket till utsikt. Snart började vi körningen nedför och det var inte så kul. Vägen var såphal av regnet och i en skarp kurva körde Kjell omkull men det gick bra. Vi körde sedan väldigt sakta den sista biten ner. Snart lättade dimman och man kunde se dalen igen.

Vi körde igenom Sapa och fortsatte en kort stund till vårt boende – ett home stay och det hade Ta valt för att det ligger i ett område där det inte finns turister. Vi åt en gemensam middag ute på balkongen innan var och en gick och lade sig på madrassen och slöade. Det verkar som om alla är lite trötta idag.

Phu Yen - Mù Cang Chải 200 km

Det blev en lite senare start än tidigare dagar. 09.20 gav vi oss iväg och startade lite lugnt på betongväg genom ett par byar. Vi arbetade oss sakta upp längs slingriga vägar och vyerna blev allt finare. Efter tjugo minuter lämnade vi den stora vägen och tog en liten lerväg. Nu följde vi små stigar och når en första topp och därifrån kan man se flera toppar längre bort.

Vi stannar till en stund och njuter av utsikten och sen tar vi fart mot den högsta toppen. Uppe på toppen är utsikten magnifik.

Solen skiner och det är riktigt hett. Man hade ju hoppats på att det skulle vara lite svalt på toppen men inte. Nu följde små stigar och vägar nedför.

Vi passerar ett antal mindre gårdar och odlingar på vägen ner och ibland känns det som om vi kör igenom någons trädgård vilket också Odd Magne gjorde. Ibland är stigen smal och spårig men fästet är väldigt bra. Det är halt på sina ställen och ibland släpper fästet. Odd Magne synar marken vid två tillfällen. Vid elvatiden så svänger vi ut på asfaltsvägar igen. Vägarna är kurviga och de raksträckor som finns är korta. Underlaget växlar mellan sand, asfalt, betong och lera och runt hörnet kan det ligga rasmassor. Strax innan tolv tar vi paus vid ett krigsmonument.

Bergen tornar upp sig runt omkring oss. Solen gör sitt bästa att tränga igenom molntäcket. Temperaturen är behaglig. Snart är vi nere i dalen och kör genom den ena byn efter den andra.

Vi kör på smala betongvägar och de slingrar sig genom byarna och huset står ibland alldeles vid sidan av vägen. Vi gör ett par sådana avstickare från den stora vägen.

Vi passerar en by och där ligger det massor av majs och majskorn på tork. Klockan ett stannar vi till för lunch och det blir som vanligt en vietnamesisk buffé. Maten smakade väldigt gott efter förmiddagens strapatser. Nu bryter solen igenom molnet och det blir riktigt varmt. Snart är vi på rull igen. Vi färdas på små leriga vägar och farten är ganska hög och det dammar rejält.

Vägarna blir allt mindre och mer spåriga och på vissa ställen sticker större stenar upp i vägen. Jag lyckas träffa en sådan sten och gör en praktfull vurpa och hamnar ovanpå den liggande motorcykeln. Snart övergår lervägarna i mindre betongvägar. De slingrar sig uppför berget och stundtals är det riktigt brant. Betongvägarna övergår snart i mindre stigar och var man än färdas så möter man en vietnames på scooter. Vi stannar till vid en lekskola och ger dem lite godis.

Efter paus och en tankning av motorcyklarna blir det härliga asfaltsvägar den sista biten. Vägarna slingrar sig utmed bergssidorna och kurvorna avlöser varandra. Vi klättrar allt högre upp och stannar till vid två fina utsiktsplatser.

Farten är stundtals hög och vi flyter fram på asfaltsvägarna. Klockan sex anländer vi till hotellet och avnjuter en väldigt god middag. Vi sitter kvar länge vid bordet och drar den ena rövarhistorien efter den andre.

Mai Chau – Phu Yen 220 km

08.45 stod vi redo vid motorcyklarna och gav oss iväg. Det blev en transportsträcka på betongunderlag i ungefär en halvtimme. Vi passerade igenom ett par byar innan vi startade klättringen upp.

Vägarna slingrade sig nu utmed berget och det var sväng efter sväng och ibland branta svängar. Det stupade brant på ena sidan och på den andra sidan tornade berget upp sig. Vyerna var stundtals fantastisk och vi stannade ett par gånger för fotografering.

Vi körde i behaglig fart och det var väldigt lite trafik. Solen försökte ta sig igenom diset och temperaturen var behaglig.  Långt bort kunde man ana höga berg genom diset men i dalarna närmast oss kunde man skönja odlingar och grönska som klädde in bergen. Vi färdades allt högre upp och vyerna blev bättre och bättre men snart var vi på väg nedåt igen. Vägarna slingrade sig fortfarande längs bergssidorna. Runt tiotiden stannar vi till för en första paus och då upptäckte Ta att han hade dåligt med luft i bakdäcket men det fixade mekanikern. Halv elva svänger vi av vägen och tar en ”single track”.

Nu far vi utmed fina lervägar. Det går upp och ner för branta stigar och på sina ställen är det riktigt trångt och vi passerar ett antal mindre vattenhinder. På sina håll är det lite halt och strax har vi först vurpan (Odd Magne) och strax därefter kommer vurpa två (Ta). Vid tjugo i tolv kommer vi fram till ett halt lerhål.

En stubbe och ett par stenar ligger dåligt placerade så här får vi hjälpas åt för att ta oss förbi. Snart kommer det en ny vattenpassage. Denna gång lite bredare men alla tar sig över galant. Klockan närmar sig tolv och vi startar klättringen uppåt igen längs slingrande vägar och vi serveras fina vyer. Vi kör ner i en dal och igenom ett par byar innan vi stannar till för lunch. Odd Magne är lite sliten så han väljer att följa med följebilen en stund efter lunch. Vi andra lämnar den stora vägen och följer mindre stigar och hamnar till slut nere vid ett vattendrag.

Nu följer ett antal vattenpassager och körning på hala stenar utmed vattendraget. Snart färdas vi uppåt igen genom plantager längs smala stigar. Underlaget består av packad lera men det är djupa spår ibland så man får se upp.

Runt tretiden kommer vi ner till ett nytt vattendrag och kör utmed vattnet och över vattnet ett par gånger. Vegar passar på att göra en ny vurpa i den hala flodbanken. Snart får vi dock problem. Vattnet har spolat bort vägen på ett ställe och det ser nästan ut som om vi inte kan passera men vi bestämmer oss för att försöka ta oss förbi.

Det blir lite lyftande av motorcyklarna längs flodkanten och det är halt på stenarna. Vi står med stövlarna i vattnet och tar motorcykel för motorcykel och till slut är alla motorcyklarna förbi. Det tar oss 20 minuter. Alla rinner av svett och vi kan hälla vatten ur stövlarna. Vi tar oss upp på asfaltsvägen igen och möter upp Odd Magne. Nu färdas vi på asfaltsvägar längs slingriga bergsvägar och ser fina vyer.

Efter ett tag når vi toppen på berget och börjar klättringen nedför. Vi ser en sjö på håll och en färja som går ute på vattnet. Vi färdas längs slingriga vägar ner till sjön och tar sedan färjan över. Vid halv sex börjar det skymma. Vi färdas genom den ena byn efter den andra och överallt står det barn och vinkar åt oss. Ganska snart blir det mörkt och det blir allt svårare att se trafiken. Runt sjutiden kommer vi fram till hotellet i Phu Yen. Alla ser lite slitna ut så jag tror de flesta kommer att lägga sig tidigt. Kvällen avslutades med gemensam middag.

Hanoi – Mai Chau 200 km

Klockan 08.15 stod alla nere vid receptionen ombytta och klara och förväntansfulla inför dagens körning. Det kändes som om alla var ivriga att komma i väg. Vi tog följebil och taxi till mc-firman och där stod de åtta motorcyklarna uppradade när vi kom fram.

Cyklarna fördelades och Jochen fick en ganska ny 300 kubikare och jag fick en fin 250 kubikare, dock med väldigt högt ljud. Det smattrade bra när man gasade på. Solen sken och det var riktigt varmt. Alla var lagom varma i sina skydd och ställ. Nu följde en resa genom den galna trafiken ut ur stan. Alla tio tog sig ganska enkelt genom trafiken. Dock var man tvungen att hålla koll åt alla håll och kanter. Det kommer trafik överallt ifrån. Det tog cirka en timme innan vi var i utkanten på stan och man började ana lite mindre vägar. Vi gjorde några avstickare igenom odlingsfält och upp över mindre kullar. Det var på sina ställen halt och lerigt men väldigt kul att köra. Vegar vann priset ”Jag kör först omkull”. 

Ibland dök det upp bufflar på vägen så man fick se upp. Lite strul hade vi med två motorcyklar. För Odd Magne bråkade tändningslåset och batteriet så ibland stannade motorcykeln och Vegar fick problem med att fläkten tog i kylaren men det lösta mekanikern som vi har med oss.

Efter en härlig sträcka på väldigt små stigar och genom högt gräs så stannade  vi runt klockan tolv för vätskepaus och då passade vi även på att byta batteri på Odd Magnes motorcykel. Nu följde körning mest på asfalt ungefär en timme. Vi körde genom den ena lilla byn efter den andra innan vi stannade för lunch. Matstället såg ganska spartanskt ut men maten var väldigt god. Vi fick in kyckling och ris och grönsaker i mängder och något som påminde om baconrullar. Snart var vi på rull igen och åkte på allt mindre vägar genom små byar. Vi stannade till vid en liten supermarket och handlade en massa kakor.

Efter cirka tio minuter stannade vi sedan vid en lekskola för barn och gav dem kakorna. De vinkade glatt när vi lämnade dem. Nu följde en sträcka med mindre vägar och på vissa ställen var det bara en stig.

Det var stora stenar och lerigt och halt men vi tog oss enkelt fram.

Vyerna blev allt vackrare och man kunde ana stora berg långt bort. Vid fyratiden stannade vi till vid en sockerrörsodling och fick smaka av sockerrören.

Ta högg ner ett sockerrör och delade upp den i mindre bitar. När man bet i röret så sipprade en söt och läskande saft ut och det var väldigt gott. Efter en liten stund började bergen torna upp sig och utsikten blev allt finare.

Vi färdades allt högre upp och stannade till vid en utkikspunkt ”Da Chang”. Här var utsikten fantastisk.

Här fick också Odd Magne en ny motorcykel levererad. Snart nådde vi toppen och började färdas nedför. Ganska snart kunde man se byn Mai Chau nere i dalen och det var där vi skulle övernatta. Klockan 17.24 är vi framme vid dagens mål och blev serverade var sin en P-öl. Vid sjutiden satte vi oss till bords och bjöds återigen på väldigt god vietnamesisk mat, det var kyckling, fisk, kött, soppa, grönsaker, buffel och så gräshoppor. Allt smakade väldigt gott efter en dag på motorcykel. Vi satt en bra stund och åt långsamt av all den framdukade maten. Senare på kvällen bjöds det på traditionell dans och musik och vi fick se en härlig dansuppvisning som sedan avslutades med bambudans och ringdans.

Väntans tider

Det blev en senare morgon än tidigare dagar. Runt tio släntrade vi upp och mötte Ta (guiden) och Vidar nere vid det stängda frukostrummet. Vi fick lite info om morgondagen av Ta och sen gick Vidar och vi bort till mackerian runt hörnet och köpte oss var sin frukostmacka. Det blev en XXX. Stället påminde lite om Subway. Därefter gick vi runt sjön innan vi satte oss på ett kafé. Vägen runt sjön var avspärrad för trafik och det var massor av barnfamiljer ute. Tiden rullade iväg och efter drygt två timmar släntrade vi tillbaks till hotellet. Tanken var nu att vi skulle bort till mc-affären och kolla in motorcyklarna men det slutade med att Vegar själv åkte dit. Vi andra knallade ner på stan och satte oss på en uteservering nere vid sjön. Jochen, Kjell och Odd-Magne passade på att ta hand om sina kroppar och gick bort och tog en massage. Vid klockan sju samlades vi igen och Vegar hade en genomgång om motorcyklarna och trafiken och så var det lite tips från andra guider vad vi har att förvänta oss och vad vi ska tänka på. Kvällen avslutades med en gemensam middag.

Nu känner man att man vill ut och åka motorcykel och man har verkligen tröttnat på allt larm och alla ljud. Ser verkligen fram emot morgondagen. Vi startar 08.15 i morgon. Äntligen.