Rumänien Dag 12 - 11 september

11 september Campulong – Någonstans i Rumänien 180 km

Klockan 8.30 var det frukost på verandan utomhus. Solen sken och det var friskt i luften och 13 lite kyliga grader. Uppdukat på bordet stod lokalproducerad mat. Det var ägg, skinka, korv, bröd mm och det serverades med hemmagjort te och allt smakade underbart. Det var en riktigt bra start på dagen. En timme senare var vi alla klara för avfärd. Vi började med en enklare grusåkning och man kände sig lite stel i kroppen efter gårdagens strapats men ganska snart var man varm i kläderna.

Vi fick stanna ibland för får men annars var det otroligt lite trafik på vägarna. Vi färdades genom en vacker dalgång utmed en bäck och passerade mindre vattenfall på väg upp mot 1150 meters höjd.

Det var inte så krävande åkning som igår utan vägarna bestod av lite mindre stenar, blandad med större sten och ibland bara lite sand.

Solen sken allt starkare och temperaturen ökade till 17 grader. Ganska snart blev vyerna fantastiska och vart man än tittade så såg man mjuka grönklädda kullar och svarta eller mörka berg bakom. Vi färdades på led längs två hjulspår upp mot 1920 meters höjd.

Temperaturen sjönk hela tiden och var som kallast 10 grader. Solen sken från en klarblå himmel när vi stannade för lunch vid ett övergivet hus mitt ute i ingenstans. Utsikten var bedårande och mackorna smakade så där gott som mat utomhus brukar göra. Vi satt och njöt i solen och alla pratade på som om man känt varandra länge.

Runt omkring gick betande får längs bergssidorna och man kunde ibland höra en hund skälla.

Nu var det dags för nedfärd. Gruset på vägarna blev till lite större stenar och ibland vassa och stora stenar och här och där hade vissa delar av vägen spolats bort av regn. Halvvägs ner ropar Jochen att nu är framdäcket platt. Han fick ett genomslag på en större sten och tappade luft i framdäcket så det blev till att plocka fram kompressorn och fylla upp däcket igen. Och det funkade. Däcket höll sig tätt resten av dagen.

Vi stannade till klockan tre för en fika precis innan vi skulle köra ut på asfalten. När vi skulle åka iväg gick det inte att starta Jochen motorcykel. Ganska snart kunde vi konstatera att sidostödsbrytaren hade slagits sönder av en sten det blev till att klippa av lite sladdar och tvinna ihop några kablar men sen var vi på rull igen. Nu väntade den fina asfaltsrutten längs Transfagarasan. Det var den vägen vi åkte den 6 september men nu i annan riktning. Vi åkte på slingrande, kurviga fina vägar utmed en sjö, längs en dalgång innan vi började stigningen upp mot 2100 meters höjd.

Vyerna var nästan lika fina som för några dagar sedan det var lite molnigare idag. Vi körde på ordentligt på vissa sträckor medan andra sträckor gick i makligt tempo. Snart var vi uppe på toppen och körde igenom tunneln igen. Temperaturen var nu 6 grader och det blåste småkallt.

När vi kom ut ur tunneln var det en fantastisk vy som mötte oss denna gången. Förra gången vi åkte här var det ju tjock dimma och man såg ingenting av utsikten. Nu kunde vi se vad vi missade förra gången. Det var ett vackert landskap med serpentinvägar och milsvid utsikt. Efter lite fotografering var det dags för nedfärd. Vi färdades i 30 km längs fina kurviga vägar innan vi lämnade bergen bakom oss. Vi anlände till värdshuset vid halv åtta och möttes av en P-öl och en hemmagjord schnaps. Vid halv nio serverades middagen bestående av en fantastisk köttsoppa följt av något som såg ut som kåldolmar. Det var väldigt gott i alla fall. Kvällen avslutades med snack och historier och det var länge sedan jag skrattade så gott och så mycket. En otroligt bra avslutning på en underbar dag.