Rumänien Dag 11 - 10 september

10 september Brasov – Campulong 270 km

Vilken otroligt fin dag vi haft idag.

Dagen började med att vi lämnade Brasov halv nio. Vi färdades genom staden och det var bilar och människor överallt. Många var finklädda och gick omkring med blommor och vi undrade varför. Vår lokale guide nämnda något om att skolorna började idag och det var visst något speciellt. Vi färdades längs kurviga upp över bergen och hade snart hela staden under oss. Vi färdades i cirka 20 kilometer innan de första riktigt härliga grusvägarna dök upp. Vägen bestod av större stenar och det var blandad körning. Vissa partier var lättare och andra lite mer krävande. Solen sken och temperaturen var 18 grader. Vi klättrade sakta upp till 1100 meter höjd och passerade flera byar. Vi hänfördes av utsikten och omgivningarna och stannade ofta och njöt av utsikten. Snart blev det en grusig utförslöpa och sen en svårare passage på skrå. Nu blev det lite för svårt för vissa.

Det slirades och vurpades men ingen kom till skada och vi skrattade gott åt alla roliga omkullåkningar. Det är verkligen ett härligt gäng med människor som alla delar samma intresse. Man bjuder gärna på sina vurpor och när vi tar paus pratas det om den senast vurpan eller felkörningen.

Klockan ett stannade vi till för lunch i någon liten by vi inte minns namnet på. Där delades gruppen upp i två grupper och några färdades en mindre krävande väg till pensionatet vi skulle bo på. Micke, en av deltagarna sa att han aldrig kör omkull lyckades köra omkull två gånger idag på förmiddagen och sa ”En skåning föll två gånger” och det skulle han få höra några gånger till idag. Nu sa vår guide att eftermiddagens tur skulle bli mer krävande än förmiddagens och han hade verkligen rätt. Det var krävande men vilken tur. Det är den bästa åkningen någonsin.

Dock startade turen med en 40 km lång asfaltstur men sen åkte vi på en grusväg upp mot 1900 meters höjd och sen ner i en dal och sen upp mot 2200 meters höjd. Den vägen var helt makalös.

Utsikten går inte att beskriva i ord men vi åkte verkligen i utsikten. Det var fina men krävande vägar som slingrade sig upp på grönklädda kullar.

När vi nådde de båda topparna var utsikten milsvid och helt makalös. Ibland stupade det hundratals meter precis bredvid vägen och ibland var det böljande kullar runt oss. Men har man tagit sig upp så måste man ner också och det var tufft.

Vägen bestod av stora stenar och på vissa ställen hade vägen spolats bort så det var till att vara uppmärksam hela tiden. Det blev några till vurpor för vår käre skåning men vi andra klarade oss helskinnade. Det kändes i händerna och i handlederna när man körde ner och man kunde känna att åkningen tog ut sin rätt.

Med bara några kilometer till slutdestinationen fick Chris punktering på framhjulet så det blev till att byta slang. 40 minuter senare var vi på rull igen och passerades snart en liten speciell by. När vi åkte igenom byn skrek folk och hötte men nävarna och spottade och det var allmänt läskigt. Innan vi åkte igenom byn sa Peter ”Don’t make any mistakes, don’t do anything stupid, dont stop, just go” och det gjorde vi. Klockan 20.00 anlände vi till slutdestinationen och kvällen avslutades med en fantastisk middag på Pensionat Liana. Det blev soppa, kött och potatis samt en friterad munk med blåbär och en massa skitsnack. Verkligen supertrevligt! Klockan är nu tolv och det är läggdags.