Rumänien Dag 7 - 6 september

6 september Sibiu – Capateneni 136 km

Ut ur molnen in i tunnel = Sol.

Idag startade vi lite senare än vanligt, runt halv tio. Det var mulet, 18 grader och mörka moln tyngde skyarna men inget regn i sikte. Redan efter tjugo minuters färd började stigningen uppför längs kurviga 50-vägar. Det var som en liten kulle vi körde över och sen kom vi in på en platå med berg runt omkring. Nu blev det en transportsträcka på 20 km längs raka vägar innan vi svängde höger mot bergen. Bara en bråkdel av bergen syntes för det var väldigt låga moln.

Vi färdades uppåt i en smal dalgång och vägarna slingrade sig fram i landskapet. Serpentinerna blev allt skarpare och skarpare. Temperaturen sjönk ju högre upp vi kom. På 1150 meters höjd körde vi in i molnen och snart täckte molnen vägen och det blev allt svårare att se vart vägen tog vägen.

Vi passerade 1400 meters höjd och tempen stod nu på 11 grader. Vi kunde ana att det var en makalös vy där ute någonstans. Ibland sprack molnen upp och visade branta berg.

Vid 2100 meter över havet når vi toppen och temperaturen är nu 6 grader och sikten nästan noll. Det är som att åka mot en vit vägg. Man ser kanske 5 meter väg framför sig. Vi åker in i en tunnel och ser en ljusning långt bort. I tunnelns slut ser man plötsligt berg. När vi kommer ut ur tunneln öppnar landskapet upp sig, solen skiner och en makalös vy visar sig. Helt galet. Vit vägg vid tunnelns början och på andra sidan tunneln värsta vyerna. Vi ser branta berg och vägar som letar sig ner i en dalgång.

Vi stannar till ett antal gånger för att ta kort.

Nu följer flera mil av underbara vägar. Vägarna är kurviga och asfalten jämn och fin. På sina ställen kan man dra på rejält med gas och sen låta hojen svepa igenom kurvorna. Temperaturen ökar i takt med att vi åker nedför sluttningarna. Vid 1400 meter är temperaturen uppe på 14 grader för att på 800 meters höjd ha stigit till 20 grader. Efter en timmes färd stannar vi till utmed en sjö för en bryggkaffe.

Solen skiner nu från en klarblå himmel och det är riktigt skönt. Vi fortsätter runt sjön längs med sjökanten och vägarna är otroligt fina och roliga att köra.

Det är förvånansvärt lite trafik. Vi kommer fram till en stor damm innan vi fortsätter nedför dalgången. Vi ser ett slott på toppen av en klippa och sen uppenbarar sig ett hotell Pensiunea Le Cetate. Klockan är bara 13.50 men vi bestämmer oss för att stanna här och vi lyckas få ett fint rum med utsikt över dalgången. Det blev en snabbdusch och en whiskey på balkongen.

Vi sitter och tittar upp på slottet från hotellet och bestämmer oss för att gå upp dit. Tio i tre ger vi oss iväg. Snart inser vi att det är guidade turer vid vissa klockslag som gäller för att ta sig upp till fortet Poenari. Dagens andra och sista uppstigning är klockan tre. Sjuk timing. Nu bar det uppför 1400 trappsteg i gassande solsken men vi skuggas av träden. Vissa personer har det väldigt jobbigt efter ett par hundra trappsteg så hela uppstigningen tar 30 minuter då vi tvingas gå på led efter varandra. Det var inte mycket till slott men utsikten var väldigt fin.

Nedstigningen gick raskare än uppstigningen. Efteråt kändes det helt rätt att beställa in en grilltallrik och ett glas öl med efterföljande cappucino. Klockan är nu sju och vi är ganska trötta. Det var länge sedan man var så trött så tidigt på kvällen. Jag antar att kroppen bearbetar alla synintryck och upplevelser.