Dag 18 – Onsdag 19 Augusti Almeria - Melilla – Al Hoceima
Högtalarrösten på franska väckte oss klockan 07.00 och förkunnade troligtvis att vi snart skulle anlända till Melilla. Vi hoppade upp ur sängarna och kikade ut genom kabinfönstret och möttes av ett kavlugnt hav, en klarblå himmel och en sol som precis var på väg upp. Det var urvackert och rogivande. Det var lite fjärilar i magen och man undrade hur den här dagen skulle sluta. Båten gick sakta, sakta in mot hamnen och man såg staden torna upp sig och husfönstret reflektera solljuset och man kände något konstigt lugn. Kvart i åtta lämnade vi kabinen och kryssade mellan alla människor i korridorerna och kom till slut ut till motorcyklarna på övre däck. Prick klockan 08.00 lade båten till och strax därefter fick man köra av. Det var massor av poliser som vinkade fram oss och guidade oss ut ur hamnområdet.
Nu visste vi att det var två kilometer till tullen och poliskontrollerna och det troliga kaoset. Efter att ha kört ett par hundra meter började infernot. Det var massor av människor och bilar överallt och vi drog blickarna till oss på motorcyklarna. Det var skräp i drivor och högar av grus, sten och allmänt bråte överallt. När vi närmade oss gränsen så blev folkmassorna ännu större. Överallt sprang det omkring människor som skulle guida oss rätt och det blev till att totalignorera dem. De sprang längs med hojjarna och viftade med armarna och visade att här skulle ni minsann åka. Snart hamnade vi i kön och det var sex rader med bilar och långa köer. Plötsligt viftade poliserna fram oss och öppnade upp några gallergrindar så vi kunde åka förbi alla bilarna och fram till gränskontrollen. Vi fick parkera hojjarna vid ett av båsen för gränskontrollen. Nu dök det upp massor av ”hjälpsamma” människor och de var runt omkring oss och viftade och vinkade. Poliserna fräste åt dem att försvinna men de följde efter oss ändå. Vi trängde oss fram i kön till ett av passkontrollsbåsen och det var helt ok. Ingen i bilarna som köade sa någonting. Vi fick våra pass stämplade och vi fick våra Marockanska id:n och sen bar det av till båset för införseldeklaration av hojjarna. Här gällde det att få rätt stämplar och rätt papper tillbaks.
Vi hade i förväg fyllt i tre likadana papper för motorcyklarna. Nu skulle alla tre stämplas och tullen skulle sedan behålla ett exemplar. När vi sedan åker ut ur landet så ska vi visa upp de två kvarvarande papprena och få dessa stämplade och sedan tar de ytterligare ett exemplar och vi får behålla det tredje som kvitto på att vi lämnat landet med hojjarna. Allt gick väldigt smärtfritt och snabbt och alla poliser och tulltjänstemän var urtrevliga och hjälpsamma. Klockan kvart över nio körde vi in i Marocko och jublade i hjälmarna till varandra. Nu var vi äntligen i Marocko och dagen hade börjat nästan för bra. Vi körde långsamt genom staden och mot Al Hoceima för där hade vi bokat ett hotell för natten. Och vilken dag det skulle bli. Redan från start fanns det massor av saker att titta på.
Människorna stod och glodde på oss när vi åkte förbi. Massor av folk vinkade och tutade och det kändes allmänt roligt att åka hoj. T.o.m skyltarna var annorlunda än det vi sett tidigare.
Naturen var också helt annorlunda mot Spanien och man satt på hojjarna och njöt. Först körde vi mot lite berg men sen åkte vi längs med kusten.
Solen sken och det var 26 grader varmt men det blåste friskt från havet så det var ganska svalt att åka motorcykel. Det var vackert att åka efter kusten. Vi körde i runt 50-60 km/h och njöt. Efter ett par mil svängde vi av den stora vägen och upp i bergen till en liten stad. Här ringlade sig vägarna uppför och det stupade brant ner i dalarna och det fanns inga vägräcken eller andra skyddsanordningar.
Nu blev vägarna också sämre och man fick se upp för stora hål. Vi körde ett par kilometer men sen blev vi tvungna att vända tillbaka men det gjorde inget för det var så härligt att åka på vägarna.
Snart var vi tillbaks på kustvägen.
Vi körde förbi häftiga bergsformationer, kaktusar, får och människor och de vinkade nästan alltid lika glatt.
Med fyra mil kvar till Al Hoceima stannade vi till på ett kafé för en kaffe och en liten sandwich och efter lite teckenspråk så fick vi vad vi ville ha. Snart var vi i Al Hoceima och vi fann hotellet direkt. Det låg riktigt fint i en vik med en härlig sandstrand precis utanför.
Allt var så perfekt och fint att vi beslöt oss för att boka en till natt på hotellet. Vi fick dessutom checka in direkt när vi kom fram och fick tillgång till rummet trots att klockan bara var strax efter 12. Efter att ha installerat oss och duschat så gick vi ner till stranden. Vi köpte ett par supergoda mackor på strandkafét som innehöll allt och mer därtill, bland annat pommes och riven morot. Sjukt gott. Sen fixade vi ett parasoll och två solstolar och tillbringade ett par timmar under parasollet och bara njöt av värmen och allt folk runt omkring. Intrycket av Marocko så här långt är bara positivt. Folk är supertrevliga och hjälpsamma och alla verkar vara glada. Franåt kvällskvisten gick vi ut på stan. Dagen till ära var det en stor scen uppställd på torget och det sjöngs och spelades friskt på scenen. Överallt var det folk som satt eller som bara gick omkring på torget. Vi hamnade till slut på ett kafé i anslutning till torget och satt där en bra stund och kollade in folk och lyssnade på musiken utanför. Framåt tolvtiden släntrade vi hem till hotellet och passade då på att fråga om lite tips inför morgondagen och vad vi skulle se. De menade först att det inte fanns något att se häromkring men sen så enades de om att vi var tvungna att åka till en annan strand och kolla in den. Ja, vi får väl se vad vi hittar på i morgon.
Mil idag: 15, Totalt: 479 mil