Dag 6 – Fredag 7 Augusti Fusch – Bolzano
Runt klockan sju vaknade vi till och gjorde oss i ordning. Först på agendan var att försöka ta en cache i Fusch och den låg bara 133 meter från vårt boende strax intill en liten kyrka. Vi vandrade bort i den lite kyliga morgonluften och hittade snart fram till platsen där cachen skulle finnas. Tyvärr gick vi bet på att hitta den så vi fick gå tillbaka tomhänta och istället ta lite frukost. Klockan 09.05 stod vi startklara på den lilla uppfarten till pensionatet. Idag väntade ett fantastiskt äventyr trodde vi och vi skulle verkligen bli besannade. Vi såg de höga bergen på avstånd redan från början och ganska snart startade stigningarna uppför. Solen sken och himlen var klarblå, precis som vanligt. Dock var temperaturen lite kallare och vid start så låg den på 18 grader – helt perfekt att åka motorcykel i. Snart dök det upp en betalstationen och den blev till en slags startlinje. Vi fick en liten dekal och en karta för avgiften och kartan skvallrade om vad vi hade att vänta oss framöver.
Snart började serpentinvägarna och vi blev hänförda över de fantastiska vyerna. Vi såg enormt höga berg runt omkring oss och samtidigt vägar framför sig som slingrade sig uppför bergen. 1500 meter över havet passerades, 2000 meter över havet passerades och snart stod mätaren på 2500 meter över havet. Utsikten då var helt makalös och är svårt att beskriva med ord.
På den högsta punkten låg ett litet stentorn och vägen liksom rundade tornet innan vägarna återigen började nedför. På den här höjden var luften sval och krispig trots att temperaturen nu visade 24 grader. Plötsligt hände det i närheten av den mest fantastiska utsikten. Lotta fick syn på sina kossor en bit ner i dalen och vi var ju naturligtvis tvungna att stanna och ta kort på dem. Och det såg verkligen ut som om kossorna njöt av utsikten.
De fantastiska vyerna avlöste varandra så till den milda grad att man nästan blev lite trött på det hela. Vi åkte mest hela tiden och sa ”Kolla där”, ”Har ni sett toppen”, ”Herregud så vackert” och ”wow”.
Trafiken var dock väldigt lugn och marschfarten låg - vi åkte 50 km på två timmar längs serpentinvägarna. Vi mötte massor av motorcyklar och de allra flesta var på tur precis som vi, dock inte från Sverige. Vi har ännu inte mött någon svensk motorcykel.
När man återigen kom ner i dalarna ökade temperaturen raskt till 32 grader men det gick förvånansvärt bra att åka i den värmen.
Strax innan Lienz stannade vi till för en första fika. Glada i hågen beställde vi in kaffe, cappicino, Zachertårta och någon cheesecake. Zachertårtan var väl sådär och är nog något jag inte kommer att försöka mig på igen. Efter ännu en makalös färd nedför kom vi så in i Italien där solen hälsade oss välkomna. Slingervägarna avlöste nu återigen varandra och vyerna blev fantastiska. Vi hade nu kommit till Dolomiterna och det makalösa världsarvet. Vyerna var hisnande och Italien visade sin från sin bästa sida.
Nu tätnade trafiken rejält och vid varje ställe med utsikt var det fullt med bilar, motorcyklar och folk. Vi närmade oss nu turistorterna och framförallt Cortina – ett ställe man ofta hört talas om. Jag förstår att man åker till Cortina för det ligger ju otroligt fint med höga toppar och fantastisk utsikt överallt. Efter en kort sväng genom staden styrde vi nu kosan mot San Casiano, Cernadoi och Canazei. Strax innan Canazei stannade vi till på en pizzeria som låg precis intill vägen och vi körde liksom in i pizzerians garage för det var den enda platsen som fanns att stanna på. Utsikten inifrån pizzerian var väldigt fin och man såg ut över dalen nedanför. Vi hann bara sätta oss till rätta innan störtregnet kom. Det fullkomligen vräkte ner regn medan vi i lugn och ro åt våra pizzor och sedan avslutade med kaffe.
Nu var det bara 80 km kvar till dagens mål – Bolzano. Vi åkte nu i dalgångarna igenom den ena charmiga byn efter den andra och mellan byarna kunde man åka i 90 km i timmen på fina böljande vägar. I höjd med St. Ulrich överraskades vi av ett rejält åskväder och skyfall. Vi fick stanna till längs med vägen så Jochen kunde få på sig sitt vattentäta underställ. Blixtarna slog ner runt omkring oss och åskan dånade gott i dalen. Temperaturen sjönk drastiskt ner till 17 grader men efter ett par minuters åkning kom vi ifrån regnet och nu kom också solen fram och temperaturen steg raskt till 35 grader. De sista milen mot Bolzano åkte vi parallellt med motorvägen på de lite mindre vägarna och nu började vi hålla utsikt efter lämpligt ställe att sova på. Strax innan Bolzano får Lotta syn på ett hus där det står hotell. Vi svängde av vägen och åkte mot det hotellet men på vägen dit såg vi en skylt med Zimmer/Camere och dessutom en massa pilar till olika vingårdar. Vi svängde av och körde längs med små slingrande bygator upp på bergets sida med vinodlingar på båda sidor om oss och plötsligt är det där - Kandlerhof.
Vi lyckas få två rum där det ena rummet har en makalös utsikt över hela Bolzano. Efter en snabb dusch gick vi ner längs den smala mycket branta bygatan till den lokala krogen ”Schwarze Katz” och beställde mat på tyska och varken Jochen eller Lotta visste vad de beställde. Lotta fick in en Rösti med två stekta ägg och Jochen en vegetarisk lasagne. Jag fegade ur och beställde en Gulaschsuppe för det kan väl aldrig bli fel. Jochen och jag vann kan vi säga. Efter maten var vi tvungna att gå uppför den 25 graders lutande bybacken och det var riktigt jobbigt och vi var näst intill slut när vi kom upp till Kandlerhof. Vi börjar nu se att det blixtrade på andra sidan berget och det lyste upp kvällshimlen. Det kändes som det närmade sig och det gjorde det verkligen. Runt elvatiden stod vi på balkongen och såg ett fyrverkeri av blixtar slå ner i staden och runt omkring oss och det dånade maffigt. De närmaste blixtarna slog ner i husen precis bredvid vår gasthaus och det small ordentligt då kan jag lova. Ovädret höll sig över staden i många timmar men på något konstigt sätt somnade man ändå in men väcktes ibland av en mäktig smäll.
Mil idag: 27 mil, Totalt: 202 mil