Dag 26: Hemfärd

Så hade det blivit dags för den sista dagen på resan runt Östersjön.

Vi hade sovit förvånansvärt bra på rastplatsen och det var inte många gånger vi vaknade av trafiken som körde förbi. Jochen var piggast och hade redan rivit tältet när Lotta och jag vaknade. Det låg en vit dimma över omgivningen men man kunde ana lite finare väder. Vi åt en god frukost och då passade jag på att blogga lite. Det tog lite tid så till slut tappade Lotta och Jochen tålamodet och sa att nu måste vi åka. Klockan elva startade resan hem mot Linköping. Vädret var riktigt fint nu och solen sken. När vi kommit några hundra meter kom jag på att mobilen troligtvis låg kvar i tältet som vi packat ihop men jag var inte riktigt säker på det. Blev tvungen att stanna till på en liten vägficka och packa upp tältet och det tyckte Jochen och Lotta var sådär kul. Tack och lov så låg telefonen i tältet så vi slapp vända tillbaka till rastplatsen iallafall. Nu var vi till slut på väg. Det blev raka spåret hem och vi körde via Karlstad, Laxå och Askersund och ganska snart var vi i Östergötland. Nu reflekterade vi över att det är fina omgivningar här också och att plattheten faktiskt har en viss charm.

 

 Nu passerade vi en Motala-skylt och då var vi ju tvungna att ta ett kort på den skylten också, på samma sätt som vi gjorde i Finland fast med den skillnaden att vi nu är i Östergötland.

 När vi närmade oss Ekängen slog vi en signal hem och varskodde familjen om att vi nu snart skulle vara hem. Det kändes lite vemodigt att åka den sista biten ut mot Ekängen och veta att det var det sista vi gjorde på denna resan. När det bara var en kort, kort bit kvar tittade vi på våra mätarställningar och kunde konstatera att vi åkt hela 9352 km. Nu ser vi Signe, Gaston, Johanna, Kjell-Åke och Kerstin som står och vinkar på oss nere vid infarten till Östernäsvägen.

Kerstin står även och viftar med en Sverige-flagga och man får allt en liten klump i halsen.

Sedan kommer även Monica och Ulf och välkomnar oss. Nu är vi verkligen hemma.