Dag 25: Lillehammer

Vi spaner in OS-muséet i Lillehammer.

Väderprognosen såg riktigt dålig ut för fredagen med massor av regn i stort sett hela dagen. Så det var väldigt trevligt att vakna till en delvis blå himmel och lite sol. Medans Lotta städade ur hytten så passade Jochen och jag på att serva hojjarna. Serva och serva, ja vi fyllde på lite olja och kollade att allt såg bra ut. Snart var vi ute på vägarna med kurs mot Lillehammer. Det var riktigt trevliga kuperade vägar med många mjuka långa kurvor. Vi klättrade sakta mot högre höjder och vädret var verkligen på vår sida. Runt omkring oss kunde vi se mörka moln men precis där vi åkte så var det vitare mjukare moln och inget regn. Strax innan Lillehammer gick det kraftigt utför och vi hamnar i ett dimbälte trodde vi.

Det är väldigt vitt och sikten bara ett tiotal meter men det visar sig vara låga moln som vi åker igenom. Snart ser vi Lillehammer och staden badar i sol. Stannar till på en rastplats alldeles utanför staden och tar ett kort på OS-skylten.

Härifrån ser vi också hoppbacken. Vi tar sikte på den och åker in mot staden.

Vi kan se att det regnat kraftigt då det är stora sjöar och översvämmningar lite här och där. På ett ställe ser vi att en bilist som står och tvekar inför en större vattensamling så då kör vi upp på trottoaren förbi bilarna och genom vattenmassorna. Vattnet sprutar om oss. Det var riktigt kul. Nu ser vi en skylt med OL-center och vi följer skyltningen uppåt. Vi kommer fram till en större anläggning och det visar sig vara ett OS museum. Här spenderar vi flera timmar i museets utställning och vi ser även på en OS film. Vid utgången är det en massa fina bilder på norska OS-deltagare och där finns även min favorit: Thomas Alsgaard.

Nu var det dags att åka vidare till hoppbacken. Tyvärr har det börjat regna och vi blir åter tvungna att ta på oss banan-kostymerna. Det tar bara några minuter innan vi är framme vid hoppbacken.

Det första som möter oss är en flygande backhoppare. Det är en imponerande syn, backen och hopptornet. Vi tar sittliften upp till det stora hopptornet och ser sedan ner i kitteln där OS invigningen en gång i tiden hölls. Utsikten över Lillehammer är fantastisk.

Det är en massa ungdomar som tränar backhoppning och det är imponerande att se dem kasta sig ut för backen.

B1 och B2 testar också att hoppa.

Vi lämnar nu Lillehammer och fortsätter mot Hamar. I Hamar stannar vi snabbt till och kollar in hockey-templet. Det var ju här Foppa gjorde sin härliga fint i straffläggningen i OS-finalen.

Vi stannar till i en liten stad för en snabb fika och här finner jag något jag sökt efter i hela Norge, en kanelbulle.

Landskapet påminner allt mer om Sverige och det börjar bli plattare. Vägarna är också väldigt raka för att vara i Norge. Norge visar sin allra bästa sida nu och solen skiner och det är behagligt varmt.

Snart åker vi in i Värmlandsskogarna, fast vi är i Norge och här hittar GPS en fin grussträcka. Vi svänger av stora vägen och åker in på en 2 mil lång grussträcka. Vägen är underbar. Det är med skräckblandad förtjusning som Lotta åker sträckan med oss. Det går upp och ner och svänger hela tiden. Grusvägen är bred, fast och fin. Snart dyker ett vägskäl upp och vi ser Sverige skylten.

Vi har nu ytterligare 1.7 mil grusväg framför oss och vi sätter full fart framåt. Vi åker på den breda grusvägen med skogen på båda sidor om oss och det går stundtals riktigt fort. Där är superkul att åka och jag tror Lotta tycker det också. Det är en väldig skillnad mot att bara nöta lite asfalt. Plötsligt händer det. Vid en industriutfart har tung trafik totalförstört vägen. Det ser man inte då det ligger en massa lera på vägen. Under all leran verkar det också vara djupa spår. Nu börjar en lustiger dans. Vi glider omkring på leran och kastas från sida till sida och är väldigt nära att köra omkull. Det var som att köra på en leråker. Jochen undrade först vad jag höll på med men sekunden senare insåg han vad det var. Jag hann kasta en snabb blick i backspegeln och såg Jochen styra mot diket. På något konstigt sätt lyckades vi hålla oss uppe på hjulen och vi skrattade gott åt det inträffade efteråt. Den som var lugnast under själva dansen var nog Lotta tror jag, som inte alls uppfattade hur nära vi var att köra omkull. Planen var att leta boende i närheten av Torsby men naturligtvis är det ju Svennis Cup i staden så alla campingar och vandrarhem är fulla. Vi fortsätter mot Sunne och stannar flera gånger och letar efter lämpliga platser men det är först på en rastplats vi finner vad vi söker. Här finns allt man kan begära: plan mark, parkbänk med tak, toalett och avskildhet. Enda nackdelen är trafiken tio meter bort men det finns ju öronproppar. Här sitter vi nu och äter en god kvällsmat.