Dag 21: Fjordfiske

Mellan hopp och förtvivlan

Vi  hoppades sova ut i morse men vaknade redan tjugo i åtta. Både Lotta och jag hade sovit riktigt gott medans Jochen haft en tuffare natt och hade fått ont i ryggen. Det frestar på att åka motorcykel och vi är ju inga stretchfantaster någon av oss. I går kväll pratade vi om hur vi skulle åka vidare samt vad vi ville göra och enades då om att ta en lite lugnare dag och se om det fanns möjlighet att hoppa på en fisketur. Tack och lov var det uppehåll och det såg riktigt bra ut i riktning mot Stryn. Tog det riktigt lugnt när vi packade ihop så vi var inte färdklara förrän halv elva. Vi stod många gånger och begrundade bergen och naturen runt omkring oss. Vi hade inte sett storheten i går kväll när vi anlände till stugbyn.

Till Stryn var det bara tre mil men det var vackra tre mil. Sjöarna låg spegelblanka och det var vindstilla, tyvärr skymdes topparna av moln men det var vackert ändå.

I Stryn sökte vi upp turistinformationen och fick tips om en fisketur som utgick från staden Olden, bara 2 mil bort. Vi satte genast kurs dit och nu kände Jochen igen sig. Han hade tidigare bott i en stuga i Olden belägen på en sluttning med fin utsikt över fjorden. Vi chansade på att det fanns en ledig stuga och åkte dit. Det blev en stor fin stuga på säkert 80 kvm med en fantastisk utsikt.

Vi lastade av all packning och åkte sedan ner till stan för att hitta mer information om fisketuren och hittade även en turistinformation här. Det ordnades fiskeresor som utgick vid fyra och åtta på eftermiddagen och enligt turistinformationen så räckte det med att ta sig ner till hamnen och prata med skepparen Per. Vi lyckades nå skepparen per telefon men nu visade det sig att 4-turen var full och 8-turen var inställd så modet föll på oss alla, men mest hos mig. Det var inte riktigt vad vi hade räknat med. Vad gör man i Olden om man inte kan fiska och varför kan vi inte göra saker i rätt ordning. Vi borde ju ha kollat om det finns plats på turen innan vi bokade stugan. Nu kändes det som om vi var fast i världens ände och att det skulle bli den tråkigaste dagen i våra liv. Lite hopp väcktes då skepparen sa att det kunde bli återbud så vi åkte ner till hamnen så vi var där halv fyra och hoppades att några skulle lämna återbud. Tyvärr blev det inte så men pga strul med bokningarna och att fyra holländare också dök upp och trodde att de bokat så gick skepparen med på att ta en extra tur vid halv åtta trots att han skulle på 60-års kalas. Yippee, vi firade på det lokala kaféet med kaffe och glass (Lotta) och nu var det bara att slå ihjäl timmarna fram till halv åtta. Tiden masade sig fram sakta. Halv åtta stog vi på bryggan och snart kom också den holländska familjen och vi fick äntligen bege oss ombord på Isabell.

Båten stävade sakta ut från bryggan och vi lämnade Olden bakom oss. Regnet hängde i luften och man kunde se längre in i fjorden att det föll en massa regn. Det var en ganska sval kväll men vi hade klätt på oss ordentligt och hade även mössor på skallarna.

Det dröjde inte länge innan vi kom fram till första fiskestället. Nu fick vi information hur man skulle göra samt fiskebete av Pers fru och snart var fisket i full gång.

Det var lugnt och rogivande att stå och fiska och timmarna flög förbi. Vi stod omväxlande och tittade på fiskespöna och på omgivningen. Emellanåt föll det ett fint regn men på det stora hela så var det en fin kväll. Ju senare det blev desto kallare blev det i luften och vi frös lite smått om händerna. Stackars holländare, de kom iförda kortbyxor och tunna jackor. Det måste ha varit riktigt kallt. Så här tänkte vi oss fiskefångsten innan vi började fiska och ......

..det här blev resultatet.

Jochen fick 5 fiskar, Lotta 4 fiskar och jag bara 2 små fiskar och jag tror Lotta vann för hon drog upp den största fisken, en norsk knarr.

Efter fisketuren for vi tillbaka till stugan och åt lite kvällsmat.