Dag 18: Döda fallet.
Vi kollar in vad Vildhussen ställde till med.
Regnet smattrade mot tarpen och droppade sedan ner på tältet. Tittade ut genom tältets ingång och såg en sjö täckt av lätt regndimma. Klockan var halv sex på morgonen och det lockade inte det minsta att gå upp. Somnade snabbt om och vaknade tre timmar senare av att Jochen var på väg ut ur tältet. Regnet hade upphört och det var ljust. Solen bröt försiktigt igenom molntäcket och det såg riktigt lovande ut för dagen. Vi hjälptes åt att riva tälten och att packa på cyklarna och gav oss sedan iväg på grusvägen. Efter ett par hundra meter kom jag på att jag glömt att sätta fast hänglåset på en av lådorna och stannade till. Naturligtvis var låset borta så vi fick vända tillbaka. Jochen vände först och jag efter. Helt plötsligt ser jag att Jochen stannat strax efter en kurva för att plocka upp låset och jag hinner knappt reagera. Tvärbromsar och lyckas undvika hans motorcykel och packlåda med en centimeter. Jochen hör först mitt ojande rop utanför hjälmen, sedan i hjälmen,då intercom:en hoppat igång och till slut både i hjälmen och utanför. Kunde ha gått pinsamt illa och vi skrattade gott åt eländet efteråt. Tänk om vi krokat ihop pga ett litet hänglås. Jo, det hade man ju aldrig kunnat berätta hemma. Annars var det fina grusvägar i nästan tre mil och en riktigt kul start på dagen. Vädret är fortfarande fint men vi ser sämre väder längre bort. Vi passar även på att göra avstickare ut på mindre skogsvägar bara för att få åka lite extra grusväg.
På vägen till Östersund passerar vi ett turistmål nära Hammarstrand och vi stannar till där. Det här är platsen där Vildhussen, Magnus Huss lyckades med konststycket att tömma en hel sjö samt att tysta Storforsen.
Sammanlagt 1000 miljoner kubikmeter vatten försvann ur sjön och tog en ny väg och tystade Storfallet för gott. Vi gick ner till Döda fallet och gick den turistifierade vandringsleden och läste på skyltarna vad som hände 1796. Man kunde se att det någon gång tidigare varit en botten och det fanns en del märkliga formationer i stenar skapade av det strömmande vattnet. Besöket avslutades med kaffe och kanelbulle.
Vi hinner bara sätta oss på hojjarna innan regnet är över oss. Vi får den briljanta idén att åka ifrån regnet så slipper vi ta på oss banankostymerna. Vi lyckas undkomma det men efter en stund stannar vi till för att ta en ”fin” bild och regnet hinner ikapp oss.
Än en gång kör vi ifrån det och det hinner inte ikapp oss förrän vi är i Östersund och har checkat in på vandrarhemmet ute på Frösön. I regnet beger vi oss ut för att leta efter Storsjöodjuret men trots ihärdigt spejande ser vi inget odjur. Vi ger upp när mörkret inträder.
