Dag 13: Norge visar sin bästa sida.

Norge visar sin bästa sida.

Genom fönstret på stugan kunde man se att solen sken när vi vaknade. Öppnade dörren och möttes av en i stort sett spegelblank fjord och en molnfri klarblå himmel. Temperaturen visade bara 14 grader men det var betydligt varmare i solen. Frukost åt vi i en vindskyddad vrå vid sjöboden och här satt vi i nästan en timme och blickade ut över den soldränkta fjorden och mådde riktigt bra.

Vi hade säkert kunnat sitta här hela dagen och vi inte redan bestämt att dagens mål var Treriksröset. Vår förhoppning var att ta oss så nära platesen att vi kunde gå den sista biten om det var möjligt. Lämnade Talvik vid tiotiden och fick sedan en väldigt behaglig resa mot dagens mål och det skulle visa sig bli den bästa etappen hittills. Nu följer en helt underbar resa utefter fjordarna med fantastisk utsikt hela tiden och i strålande solsken.

Det är svårt att beskriva detta i ord men vi skall försöka göra vårt bästa. Vägarna slingrar sig fram och går upp och ned längs fjordkantena för att sedan försvinna in i berget. På sina ställen stiger vägen kraftigt under längre perioder för att sedan falla lika kraftigt. Vyerna överträffade varandra hela tiden och varje kurva dolde en ny fantastisk vy.

Vi sa inte ett ord till varandra under långa stunder utan vi satt bara tysta och betraktade omgivningen som i sakta mak passerade oss.

Kan inte förstå att vi i början på 1900-talet släppte detta landet till Norrmännen. Vi kör stundtals i 80 km/h för att i nästa sekund sakta in och betrakta utsikten och hanka oss fram i 20 km/h. Vi stannar på väldigt många rastplatser och små vägfickor och ser ut över fjordarna.

Det är också häftigt att se vägen slingra sig fram på andra sidan fjorden och veta att där borta kommer vi att åka om en timme kanske, fastän det kanske bara är en dryg kilometer bort. På sina håll stupar vägen brant och man får en hisnande känsla när man passerar dessa sträckorna. Trafiken på vägarna är förhållandevis liten men jag vet inte hur många ”tokiga” cyklister vi har mött idag men dem är många. De cyklar visst överallt eller försöker iallafall. Det var ett antal cyklister som var tvungna att gå uppför backarna då det på sina håll är riktiga motlut. Hua, det var ju nästan jobbigt att åka upp för motluten. På sina ställen kan man se andra cyklisters uppmuntrande ord till cyklisterna, det är målningar på vägbanan med texter i stil med ”Toppen 500 meter, 3 km utför”. Dagen till ära var vi välsignade med ett fantastisk väder. Klarblå himmel, strålande sol och nästan ingen blåst. Trots detta var det kallt att åka längs med fjordarna och genom alla tunnlarna. Vi passade på att ta på oss mer kläder när vi stannade för lunch inne i Birtavare längst in i Kafjorden. Det gällde att ha ögonen på vägen för vissa kurvor var riktigt skarpa men det fanns fler faror. Helt plötsligt kunde vägrenen vara mitt på vägen.  

Efter cirka 20 mil utefter de norksa fjordarna så viker vi av inåt landet mot det hägrande målet Treriksröset som ligger bara några mil in. Snart ändrar landskapet karaktär från branta, kantiga fjäll till mer böljande kullar och dessutom rätas vägarna ut allt mer.

Om det tidigare var riktigt svalt att åka så blir det nu behagligt för att sedan bli nästan varmt. Bara någon mil från fjordarna kände man att temperaturen ökat och den ökade i takt med avståndet till vattnet. Snart är vi i närheten av Treriksröset. Här inser vi tyvärr att det inte är möjligt att ta sig fram med motorcykel och det är dessutom förbjudet att åka med motorfordon i närheten av röset. Att ta sig fram till fots de cirka 8 km som är kvar till röset är inget alternativ då vi inte har rätt vandringsutrustning.  Då är det bättre att fortsätta mot Sverige och Kiruna. Nu följer spikraka vägar och ”vägrenar” och ända variationen i vägen är i höjdled. Efter en stund stannar vi till på en rastplats men skyndar snabbt vidare då vi jagas av miljarder knott. Här kan man ju inte stanna och tälta, tänker vi båda. Efter ca 10 mils åkande ser Jochen skylten med ”Room 25 Euro” och den ser väldigt lockande ut. Det är drygt 10 mil kvar till Kiruna och vi börjar känna av åkandet. Vi slår till på rummet. Rum eller rum, det är en stuga på 4 kvm med 3 bäddar, kylskåp och kokplatta.

Allt vi behöver. Öppnar man dörren har man iallafall en fin utsikt över älven med Sverige på andra sidan. Ställde den otroligt korkade frågan om de har Internet här. Finnen tittade på oss och sa ”Här ute? Här har vi ju fiske”. Helt sant. Vi får uppdatera er i morgon.