Dag 12: Nordkapp

Nordkapp  - 500 mil

Det blev en natt att minnas. Vi kom i säng strax innan två och vi sov inte speciellt bra och vaknade till vid 6 tiden på morgonen. Regnet smattrade på tältduken och vinden slet i tältet och vi låg båda två och höll oss in i det sista. Tanken att gå ut i regnet lockade inte det minsta.

Men efter en stund blev trycket för stort så vi var tvungna att gå ut i kylan. Flög in i tältet som skjutna ur kanoner efter uträttat behov. Lyckades på någon konstigt sätt somna om och vaknade först tre timmar senare av en tutande buss. Vi hade ju lagt oss strax intill en tunnelöppning och där tutades det en del innan man åkte in i tunneln.

Vi rev tälten och skulle precis fixa frukost när två mc-burna belgare kom förbi.

Vi stod säkert i en timme och snackade. De berättade att där vi först tänkte slå läger, ca en timme resväg bort, så hade det kommit snöblandat regn och nu förstod vi varför vi frös en del under natten.  Dessa grabbar var liksom vi på väg till Nordkapp men hade planerat en Östersjön runt fast åt fel håll. De hade redan sett det bästa och har nu det mindre roliga kvar. Stackars killar. De berättade också att de senaste två dagarna hade de bara haft regn, från morgon till kväll. Det såg inte så lovande ut idag heller. Tunga svarta moln stryk genom  fjälltopparna men inget regn föll för tillfället. Nu var det dags att sätta fart mot Nordkapp. Vägen fram går genom berg, över fjälltoppar, vid strandkanten, utefter hemska stup, via serpentinvägar och under havet.

Det är mäktigt att åka i den 6870 meter långa tunneln som går 212 meter under havets yta speciellt då vi där passerar 500 körda mil. Annars är vädret inte med oss längre. Det blåser kopiöst och det regnar igen men man kan skönja bättre väder lite längre fram. Väl framme vid Nordkapp så upphör regnet men vinden tilltar. När vi står under Nordkappsmonumentet så blåser det storm. Det är inte lätt att ta bra bilder i blåsten. Ser även en del mössor fara iväg och människor som springer efter. I vissa fall är mössorna förlorade. Jättekul! Vi tillbringar bara två timmar här trots att man får ett tvådagarspass vid infarten till Nordkapp. Vad skall man göra här i två dygn speciellt som allt är dretdyrt. En halvliter vatten kostar 60 kronor och entrén intill monumentet kostar 250 kronor. Värt det? Både ock. Det är egentligen inget speciellt att se här men det är kul att ha tagit sig ända hit. Återfärden till Alta blir precis tvärt emot vad hitresan blev. Solen skiner och vi har för första gången vinden från höger sida på över två dagar. Det känns som om vi tagit en annan väg tillbaka då färgerna framträder i solljuset och vi ser längre än hundra meter igen.  De tjugotvå milen tillbaks till Alta är lika njutbara som gårdagens var plågsamma. Inne i Alta tankar vi upp hojjarna och där får vi kommentaren av tjejen i kassan att man blir glad av att se oss. Vi ser väl ut som två påskkycklingar i de gula regnställen som vi behållit på hela tillbakaresan pga blåsten och kylan.

Nu höll vi på att göra samma misstag som igår, dvs att åka och leta efter ett bra nattboende i all evighet men som tur är ser Jochen skylten ”Rorbu, rum, zimmer”.

Vi får en liten stuga med fantastisk sjöutsikt.

Allt är kanon nu, speciellt som vi har tagit var sitt stort glas whiskey.