Dag 9: Färjan

Färjan – Hur man åker mil utan att sitta på hojjen eller gör ett bra vågval.

Vid frukosten i morse firade vi Cornelia som lyckades med konststycket att fylla tonåring i Tallinn. Hon fick en liten chokladtårta med ljus i och vi sjöng för fulla halsar i restaurangen, till Cornelias förtret. Därefter gick vi upp och packade i ordning alla våra saker för att vid tolv-tiden sammanstråla med dem allihopa. Det blev ett tårfyllt farväl då det var sista gången på flera veckor som vi ses. Kändes lite jobbigt att behöva lämna dem alla i Tallinn.

Jochen och jag fortsatte bort till D-terminalen och båten Superstar. Det blev lite väntan i solgasset innan vi fick åka ombord på färjan. I kön där träffadevi en tyska som åkte motorcykel ensam och som skulle vara ute i ca 3 veckor. Färjan startade kl 14.00 och överresan var beräknad till två timmar. Under överfärden passade vi på att äta hamburgare och äcklig båtfriterad pommes men vi var iallafall mätta.

Prick kl 16.00 var vi framme och satte genast fart genom Helsingfors. Vi hade planerat att hinna ca 35 mil och hamna någonstans kring Lapua. De första tjugo milen var motorväg och landskapet påminde starkt om Östergötland oc h vi skrattade gott när vi plötsligt passerade denna skylt.

Vi var nästan hemma kändes det som. Tänk att vi åkt 350 mil för att hamna i Mutala. Vägarna ändrade också karaktär då vi svängde av motorvägen och in på route 66. Långa svepande kurvor och böljande lanskap gjorde de sista milen väldigt behagliga.

Milen bara susade förbi. När vi passerat staden Ruona så började vi hålla utkik efter lämplig nattplats. Vi körde av från huvudvägen men fick vända åter då vi inte hittade något bra ställe att tälta på. Men skam den som ger sig. Vi andra ”avåkningen” så hittade vi rätt. Jochen stoppade tre finnar på en fyrhjuling och de hade vänligheten att visa oss ett fantastiskt ställe utefter bäcken, där det även fanns ett vindskydd. När vi gick ner mot vindskyddet såg vi att det var en familj där som stod och fiskade och vi frågade om vi fick tillåtelse av dem att utnyttja platsen.

Vi slog upp tältet och det passade utmärkt inne i vindskyddet. Alla våra saker ligger också där inne och skulle det nu regna inatt så är allt torrt i morgon. Nu ligger vi i våra sovsäckar och lyssnar på  vattnets porlande och klockan är över elva och det är fortfarnade ljust.Vi är mätta och belåtna då vi kalasat på var sin frystorkad kyckling i curry och ris. Mycket godare än man kan tro.

En reflektion som Jochen gjort är att han tycker det är skönt att vara tillbaka i Skandinavien igen. Lite mer ordning och reda verkar det vara här.