Vietnam Dag 10 – 17 November 2022

Mù Cang Chải – Sapa 160 km

Vi vaknade till en solig morgon. Temperaturen var rätt behaglig och det var lätta moln på himlen. Strax efter klockan nio lämnade vi hotellet och satte av på asfaltsvägar. Vägen gick utmed ett större vattendrag och bergen tornade vackert upp sig på båda sidorna av vägen.

Efter en kort sträcka lämnade vi den stora vägen, tog en bro över vattnet och följde en smal betongväg uppför berget.

Utsikten blev allt finare ju högre upp man kom och snart hade vi utsikt över hela dalen. På varje kulle var det terrasser med risodlingar. Vi stannade en stund och njöt av utsikten innan vi fortsatte uppför berget.

Efter ett ha nått toppen började vi klättringen nedför. Det var leriga stigar som slingrade sig fram på berget och igenom odlingar. Snart var vi nere i dalen igen och tog en kort sträcka på asfalt innan vi vände uppför berget på den andra sidan. Vägen gick genom ett par byar och det var djur överallt. Plötsligt kom det ut en höna framför min motorcykel. Jag missade den precis med det gjorde dessvärre inte Jochen som låg precis bakom mig. Nu följde kurviga betongvägar uppför och precis som tidigare dagar stannade vi till vid ett dagis och gav dem lite godis. Efter en kort resa uppför övergick betongvägen i en mycket smal stig. Stigen var spårig och hal på sina ställen. Underlaget var lera men övergick ibland i sand och gräs. Vi passerade ett par bäckar på vägen upp och där körde Odd Magne omkull. Vi andra hade redan hunnit upp på en liten topp och stod och beundrade utsikten.

 

Det tog ett tag att fixa till Odd Magnes handtag men snart var vi på rull igen. Vi fortsatte på den fina lerstigen.

Det dammade en hel del när vi körde och ibland såg man inte så mycket om man låg sist i klungan. Solen sken och det var varmt. Utsikten var bedårande och man hade fullt sjå att titta på stigen och på utsikten. Vi tog oss över ett vattendrag innan vi nådde toppen. Här var utsikten fantastisk.

Snart var vi på väg ner igen. Vi startade på lerväg men den övergår snart i en smal betongväg. Det var väldigt trevlig körning och det gick stundtals undan. Väl nere i dalen stannade vi till på en restaurang och tog en god lunch. Efter lunch hade vi en kort transportsträcka på asfalt innan vi återigen hamnade på en lerstig. Stigen såg ut att leda rakt ut i odlingarna men där fanns en mycket smal ”väg” med vatten på båda sidor.

Vi körde på betongblock som låg över en bevattningskanal. På sina ställen saknades betongblocken helt så då fick man köra en kort sväng på gräs eller lera för att ta sig vidare. Snart var vi på väg uppför ett berg igen och körde på en smal lerstig. Underlaget var packad lera och det var spårig och ojämnt. Det var smala passager och skarpa kurvor och vi färdades genom odlingar och små byar. Vid tjugo i två stannade vi till på en bergssida och tog en kortare paus och beundrade utsikten. Längre bort kunde man ana regnmoln.

Vi färdades nu nedför och körde på allt mindre stigar och hamnade plötsligt i en odling. Vi följde en liten stig nedför och hamnade på en fotbollsplan när vi väl kom till botten på dalen.

Nu började det dugga lite lätt. Vi stannade till nere i en by för vätska och fick sedan ta en tio minuters paus då det började regna. Snart var det uppehåll igen och vi fortsatte. Vi körde i kanske tio minuter innan regnet kom. Vi stannade till och satte på oss regnkläder och det dröjde inte länge innan det regnade ordentligt. Vi hade nu 60 km till Sapa där vi skulle övernatta och för att komma dit var vi tvungna att passera ett högre berg. Vi färdades nu på asfaltsvägar uppför och asfalten blev snorhal. Vi körde i 20 km/h på sina ställen och det gick inte att köra fortare. Ju högre upp vi kom desto tätare blev också dimman och snart såg vi knappt 10 meter.

Vi passerade toppen och där skulle utsikten ha varit fantastisk men vi såg bara vit dimma. På sina ställen kunde man ana bergstoppar men det var inte mycket till utsikt. Snart började vi körningen nedför och det var inte så kul. Vägen var såphal av regnet och i en skarp kurva körde Kjell omkull men det gick bra. Vi körde sedan väldigt sakta den sista biten ner. Snart lättade dimman och man kunde se dalen igen.

Vi körde igenom Sapa och fortsatte en kort stund till vårt boende – ett home stay och det hade Ta valt för att det ligger i ett område där det inte finns turister. Vi åt en gemensam middag ute på balkongen innan var och en gick och lade sig på madrassen och slöade. Det verkar som om alla är lite trötta idag.