Vietnam Dag 9 – 16 November 2022

Phu Yen - Mù Cang Chải 200 km

Det blev en lite senare start än tidigare dagar. 09.20 gav vi oss iväg och startade lite lugnt på betongväg genom ett par byar. Vi arbetade oss sakta upp längs slingriga vägar och vyerna blev allt finare. Efter tjugo minuter lämnade vi den stora vägen och tog en liten lerväg. Nu följde vi små stigar och når en första topp och därifrån kan man se flera toppar längre bort.

Vi stannar till en stund och njuter av utsikten och sen tar vi fart mot den högsta toppen. Uppe på toppen är utsikten magnifik.

Solen skiner och det är riktigt hett. Man hade ju hoppats på att det skulle vara lite svalt på toppen men inte. Nu följde små stigar och vägar nedför.

Vi passerar ett antal mindre gårdar och odlingar på vägen ner och ibland känns det som om vi kör igenom någons trädgård vilket också Odd Magne gjorde. Ibland är stigen smal och spårig men fästet är väldigt bra. Det är halt på sina ställen och ibland släpper fästet. Odd Magne synar marken vid två tillfällen. Vid elvatiden så svänger vi ut på asfaltsvägar igen. Vägarna är kurviga och de raksträckor som finns är korta. Underlaget växlar mellan sand, asfalt, betong och lera och runt hörnet kan det ligga rasmassor. Strax innan tolv tar vi paus vid ett krigsmonument.

Bergen tornar upp sig runt omkring oss. Solen gör sitt bästa att tränga igenom molntäcket. Temperaturen är behaglig. Snart är vi nere i dalen och kör genom den ena byn efter den andra.

Vi kör på smala betongvägar och de slingrar sig genom byarna och huset står ibland alldeles vid sidan av vägen. Vi gör ett par sådana avstickare från den stora vägen.

Vi passerar en by och där ligger det massor av majs och majskorn på tork. Klockan ett stannar vi till för lunch och det blir som vanligt en vietnamesisk buffé. Maten smakade väldigt gott efter förmiddagens strapatser. Nu bryter solen igenom molnet och det blir riktigt varmt. Snart är vi på rull igen. Vi färdas på små leriga vägar och farten är ganska hög och det dammar rejält.

Vägarna blir allt mindre och mer spåriga och på vissa ställen sticker större stenar upp i vägen. Jag lyckas träffa en sådan sten och gör en praktfull vurpa och hamnar ovanpå den liggande motorcykeln. Snart övergår lervägarna i mindre betongvägar. De slingrar sig uppför berget och stundtals är det riktigt brant. Betongvägarna övergår snart i mindre stigar och var man än färdas så möter man en vietnames på scooter. Vi stannar till vid en lekskola och ger dem lite godis.

Efter paus och en tankning av motorcyklarna blir det härliga asfaltsvägar den sista biten. Vägarna slingrar sig utmed bergssidorna och kurvorna avlöser varandra. Vi klättrar allt högre upp och stannar till vid två fina utsiktsplatser.

Farten är stundtals hög och vi flyter fram på asfaltsvägarna. Klockan sex anländer vi till hotellet och avnjuter en väldigt god middag. Vi sitter kvar länge vid bordet och drar den ena rövarhistorien efter den andre.