Dag 15: Tillbaka till Ing3nting.

Det var ett grått och regnigt Gällivare som väckte oss. Vi låg kvar en bra stund i sängarna innan vi behagade gå upp. Planen för idag var att ta oss ner till Piteå, en sträcka på ca 30 mil, så det var ingen brådska att ge sig iväg. När man är i Gällivare så måste man väl iallafall ta sig till Dundret och det gjorde vi också. Tyvärr gjorde vädret allt för att dölja Dundret och vi kunde bara ana att det fanns en högre topp någonstans längre upp. Regnmolnen strök trädtopparna och det var som en dimridå vart vi än åkte.

Dundret var lika öde som en svensk småstad så vi beslöt att fara vidare istället. Efter en kortare åktur kom vi fram till Porjus och vad måste man väl se där. Jo, naturligtvis kraftstationen. Vi åkte ner till kraftstationen och riskerade våra liv två gånger ty först var vi tvungna att passera golfbanan och där varnades det för just den banan och sedan varnades det för ”Dammluckor. Luckor öppnas utan förvarning”.

Vi tog några snabba kort och flydde sedan i ilfart från Porjus. Detta måste vara det farligaste stället norr om polcirkeln. Appropå polcirkeln ja, den passerade vi igen på vägen söderut och här poserar Jochen stolt.

Regnet strilade fortfarande ner och även Jokkmokk passerades i en regndimma. Men till slut upphör regnet och molnen skingras allt mer.

Solen gjorde allt för att titta igenom molntäcket och lagom till vi ankommer Boden strålar solen igen. Här åker vi ner till centrum och tar en god dagens på en av restaurangerna och vi förundras över att det är så mycket människor i rörelse i centrum. Sedan är det shopping som gäller då jag min klant glömde min handduk på garageuppfarten i Gällivare. Efter shoppingen var det dags för en nostalgitripp. Jag tog mig 24 år tillbaka i tiden och satte åter min fot på gammal militärmark, nämligen på Ing3. Vi besökte det stället där jag, jernis en gång i tiden gjorde min värnplikt. I dag var det bara en massa affärer och butiker på områden och området var öppet så vi kunde åka ända in till kaserngården.

Genast väcktes en massa minnen om hur det var och vad man gjorde här. Alla husen var fortfarande i gott skick och fanns kvar. Det blev en kortare åkning på området för att spana in logementen, övningsområdena och husen innan vi fortsatte mot Piteå. Väl framme i Piteå svängde vi, vår vana trogen, förbi turistbyrån och fick numret till ett vandrarhem inne i centrum. Till vår förvåning så fanns det ett dubbelrum kvar för uthyrning  trots att PDOL startar i morgon. Vi slog till direkt och satte kurs mot vandrarhemmet. Här passade vi på att tvätta upp lite kläder innan vi begav oss ut på stan för att kolla in Sveriges första gågata.

 I och med att PDOL startar i morgon så var det en massa folk på stan och dessutom var det många knallar som satte upp sina stånd. Vad är då PDOL. Jo, det står för Piteå Dansar Och Ler. Avnjöt en varm sandwich med lite öl och diskuterade upplägget för i morgon baserat på väderprognosen. Nu sitter vi i röran på rummet och bloggar.