Rumänien Dag 19 - 18 september

Träden ramade in den vackra färdvägen och det var flera grader svalare än tidigare. Ibland öppnade skogen upp sig och då var utsikten väldigt fin och man såg Novi Sad på avstånd.

Så här fortsatte det i fyra mil. Vi satt på våra motorcyklar och njöt av färden. Tyvärr byttes den fina vägen ut mot raka vägar i ett platt landskap. Det var så platt att Östergötland upplevdes som ett alplandskap. 10.25 lämnade vi Serbien och åkte in i Kroatien. Vid passkontrollen fick vi för första gången visa upp registreringsbeviset för våra motorcyklar. Solen sken nu intensivt och temperaturen hade stigit till 27 grader.

Vi satt och pratade en hel del i våra headset för att döva tristessen att färdas i den otroligt platta landskapet på väldigt raka tvåfiliga vägar. Trafiken var lugn och bestod mest av lastbilar. Vet inte hur många vi körde om. Det tråkiga med att ligga bakom en stor lastbil är turbulensen som blir efter en sådan bil. Det brusar och hjälmen skakar så det blev omkörning på omkörning. Efter 16 mil ser vi äntligen lite kullar och berg på håll. Nu följde en längre sträcka på 130-motorväg men vi färdades i cirka 100 km/h för att spara däck och för att ljudet i hjälmarna blir lägre. Himlen var fortfarande klarblå men man kunde se lite moln långt, långt borta över bergen. Efter 22 mil stannade vi till efter vägen för en lunch på Bed & Breakfast Turist. Klockan var nu 11.45. Vi tog oss var sin sandwich, kaffe och läsk. Här pratade vi med servitörerna och fick då lite tips om vart vi skulle åka. Det slutade med att vi bokade en lägenhet via Hotels.com i Rovinj, 40 mil bort. Temperaturen steg och steg och passerade snart 30 grader. Nu nötte vi mil på mil på raka vägar och det enda som bröt av tristessen var betalstationerna.

Då fick man stanna till och göra något annat en kort stund. Det var väldigt lite trafik på vägarna. Efter 42 mil såg vi äntligen höga berg. Vägarna ändrade karaktär och blev kurvigare och kurvigare. Det var dock svårt att stanna någonstans för att ta kort då det saknades rastplatser. Det fanns bara bensinstationer med 4-5 mils avstånd där man kunde stanna. Snart åkte vi bland bergen.

Nu tornade mörka moln upp sig, solen försvann och strax började det droppa lite. Temperaturen sjönk till 20 grader. Vi färdades uppåt mot 800 meters höjd genom tunnel efter tunnel. Tunnlarna var svala och sköna att åka i. Snart kom vi fram till en 2,1 km lång tunnel och när vi kom ut på andra sidan sken solen från himlen och temperaturen gick upp till 25 grader.

Nu kunde man se Adriatiska havet och utsikten var magnifik. Vattnet gnistrade och man såg höga berg med skog och städer och djupa vikar. Vägarna slingrade sig längs med bergssidorna och tempen steg till 28 grader. Ju närmare Rovinj man kom desto segare kändes milen. Med några mil kvar körde vi igenom en 5 km lång tunnel och kom ut som på en platå mellan berg. Vi kunde nu äntligen ana var Rovinj låg. Strax körde vi in i staden. Vi lyckades efter lite letande hitta vårt boende men ingen reception. Som tur var dök det upp en kanadensare som bodde i huset bredvid vårt boende och han visade oss vägen till receptionen. Den låg fem minuters gångväg bort. Man skulle visst hämta nyckeln på ett ställe då de hade flera liknande boenden i stan. Det var varmt att gå igenom staden i mc-ställen och svetten lackade och folk kollade konstigt på oss. Tack och lov fick vi skjuts tillbaka. När vi öppnade upp dörren till lägenheten visade det sig att vi fått en etagelägenhet. Liten och kompakt men mysig och med utgång rakt ut i gränden. Runt åttatiden gick vi ner på stan och tittade på hamnen samt åt på en fin restaurang.

Priserna är som hemma ungefär. Det lilla vi sett av staden har gett mersmak och i morgon blir det en lugn dag i Rovinj och ingen motorcykelåka.