Adventure MC Tours of Norway 2017 Dag 7

Fredag 1 September Osensjøen - Linköping 650 km

Dimman låg tät över sjön och omgivningen när vi vaknade till vid sjutiden och termometern visade fem grader.

Efter en underbar frukost stod vi startklara vid nio. De två holländarna André och Rogiers vinkade adjö till oss alla då de beslutade sig för att åka söderut direkt och inte följa med på grusturerna mot Elverum. Även Richard lämnade gruppen och begav sig direkt mot Stockholm. Nu var vi elva man på väg mot Elverum. Det var rätt så kyligt i luften men dimman lättade allt mer. Vi färdades till en början på lite större grusvägar som en uppvärmning för det som skulle komma. Vägarna blev snart sämre och sämre och mer vattensjuka och snart befann vi oss i ett lerhelvete.

Det var som två spår med en grässträng emellan och i spåren var det en blandning av lera och vatten. På vissa ställen dessutom riktigt djupa vattenhål och det var väldigt halt. Motorcyklarna levde sig eget liv och for kors och tvärs men fram kom vi. Inte alla dock. Vi blev tvungna att lämna Halvor i en korsning innan vi åkte in i lerhelvetet. Hans motorcykel liknande mest en pansarvagn och var för tung för att ta sig igenom leran. Det var väldigt roligt men också väldigt jobbigt. Det kändes nästan som om huvudet kokade inne i hjälmen. Snart var vi igenom allesammans och då sa Jörgen, Let’s go back and pick up Halvor. Tyvärr blev det inte så utan vi körde en grussträcka tillbaks till Halvor. Den sista biten in mot Elverum gick på väldigt fina grusvägar. Vägarna slingrade sig fram igenom skogen och beläggningen på grusvägen var perfekt. Inne i Elverum stannade vi till och tankade upp. Nu splittrades gruppen ännu mer då vi var ett par till som inte valde att följa med hela vägen ner till Hamar. Jochen och jag lämnade gruppen och begav oss mot Sverige. Först blev det en sträcka i Norge ner mot Flisa. Vädret blev allt bättre ju längre söderut vi kom och strax bröt även solen igenom molnen och temperaturen steg till sexton grader. Vi stannade till och tog en kaffe och macka på en torrlagd strandkant.

Där passade Jochen på att åka långt ut i floden och parkera motorcykeln på en sandbank. Vi ställde in navigatorerna på kurviga vägar och körde lite omvägar bara för att hitta lite roligare vägar. Det blev en fin blandning av asfalt och grus. Plötsligt dök Sverige-skylten upp och båda två reagerade samtidigt. Var det inte här vi sladdade i leran när vi åkte Östersjön Runt? Jodå, det var det stället och vi åkte naturligtvis dit och kollade in lägen. Vägen där vi sladdade till var väldigt fin den här gången vid utfarten från fabriken men vi kände ändå igen oss. Det var kul att se stället igen och det väckte gamla minnen.

Nu åkte vi vidare mot Torsby och Uddeholm ner mot Kristinehamn. Vägarna dit var jättefina och vädret visade sig från sin bästa sida. Vi stannade till vid en liten sjö för en fika och då slog det oss att även Sverige är ett vackert land.

Vi stannade till i Kristinehamn och tog en burgare innan vi fortsatte mot Degerfors och Askersund. Innan Motala svängde vi av vägen och körde grusvägar till Bona och Borensberg. Mörkret sänkte sig över omgivningen och vi sänkte farten betydligt när det började skymma. Det tog inte lång tid innan vi såg den första älgen springandes på vägen. Snart var det riktigt mörkt. Sista biten in mot Linköping satt vi och pratade om hela resan och reflektera över hur bra det hade varit. Det enda man saknade var friheten att stanna till när man kände för det, om det så var för en fika, för att ta ett kort eller bara för att man kunde. Annars har det varit en bekymmerslös, väldigt trevlig resa med väldigt trevliga människor. Man känner dessutom att man utvecklats som förare och man förundras verkligen över hur bra dessa motorcyklar egentligen är. Vi har misshandlat de under en veckas tid och Kan definitivt bli någon sådan resa igen.