• Sea
  • Alphojj
  • Monaco
  • Jochen
  • Relief
  • Jernis
  • Bad
  • Montblanc
  • NorgeAdvTour2017

Adventure MC Tours of Norway 2017 Dag 7

Fredag 1 September Osensjøen - Linköping 650 km

Dimman låg tät över sjön och omgivningen när vi vaknade till vid sjutiden och termometern visade fem grader.

dimma

Efter en underbar frukost stod vi startklara vid nio. De två holländarna André och Rogiers vinkade adjö till oss alla då de beslutade sig för att åka söderut direkt och inte följa med på grusturerna mot Elverum. Även Richard lämnade gruppen och begav sig direkt mot Stockholm. Nu var vi elva man på väg mot Elverum. Det var rätt så kyligt i luften men dimman lättade allt mer. Vi färdades till en början på lite större grusvägar som en uppvärmning för det som skulle komma. Vägarna blev snart sämre och sämre och mer vattensjuka och snart befann vi oss i ett lerhelvete.

lera

Det var som två spår med en grässträng emellan och i spåren var det en blandning av lera och vatten. På vissa ställen dessutom riktigt djupa vattenhål och det var väldigt halt. Motorcyklarna levde sig eget liv och for kors och tvärs men fram kom vi. Inte alla dock. Vi blev tvungna att lämna Halvor i en korsning innan vi åkte in i lerhelvetet. Hans motorcykel liknande mest en pansarvagn och var för tung för att ta sig igenom leran. Det var väldigt roligt men också väldigt jobbigt. Det kändes nästan som om huvudet kokade inne i hjälmen. Snart var vi igenom allesammans och då sa Jörgen, Let’s go back and pick up Halvor. Tyvärr blev det inte så utan vi körde en grussträcka tillbaks till Halvor. Den sista biten in mot Elverum gick på väldigt fina grusvägar. Vägarna slingrade sig fram igenom skogen och beläggningen på grusvägen var perfekt. Inne i Elverum stannade vi till och tankade upp. Nu splittrades gruppen ännu mer då vi var ett par till som inte valde att följa med hela vägen ner till Hamar. Jochen och jag lämnade gruppen och begav oss mot Sverige. Först blev det en sträcka i Norge ner mot Flisa. Vädret blev allt bättre ju längre söderut vi kom och strax bröt även solen igenom molnen och temperaturen steg till sexton grader. Vi stannade till och tog en kaffe och macka på en torrlagd strandkant.

sandbank

Där passade Jochen på att åka långt ut i floden och parkera motorcykeln på en sandbank. Vi ställde in navigatorerna på kurviga vägar och körde lite omvägar bara för att hitta lite roligare vägar. Det blev en fin blandning av asfalt och grus. Plötsligt dök Sverige-skylten upp och båda två reagerade samtidigt. Var det inte här vi sladdade i leran när vi åkte Östersjön Runt? Jodå, det var det stället och vi åkte naturligtvis dit och kollade in lägen. Vägen där vi sladdade till var väldigt fin den här gången vid utfarten från fabriken men vi kände ändå igen oss. Det var kul att se stället igen och det väckte gamla minnen.

lerkana

Nu åkte vi vidare mot Torsby och Uddeholm ner mot Kristinehamn. Vägarna dit var jättefina och vädret visade sig från sin bästa sida. Vi stannade till vid en liten sjö för en fika och då slog det oss att även Sverige är ett vackert land.

sjö

Vi stannade till i Kristinehamn och tog en burgare innan vi fortsatte mot Degerfors och Askersund. Innan Motala svängde vi av vägen och körde grusvägar till Bona och Borensberg. Mörkret sänkte sig över omgivningen och vi sänkte farten betydligt när det började skymma. Det tog inte lång tid innan vi såg den första älgen springandes på vägen. Snart var det riktigt mörkt. Sista biten in mot Linköping satt vi och pratade om hela resan och reflektera över hur bra det hade varit. Det enda man saknade var friheten att stanna till när man kände för det, om det så var för en fika, för att ta ett kort eller bara för att man kunde. Annars har det varit en bekymmerslös, väldigt trevlig resa med väldigt trevliga människor. Man känner dessutom att man utvecklats som förare och man förundras verkligen över hur bra dessa motorcyklar egentligen är. Vi har misshandlat de under en veckas tid och Kan definitivt bli någon sådan resa igen.

Adventure MC Tours of Norway 2017 Dag 6

Torsdag 31 Augusti Savalen – Osensjøen 270 km

Klockan nio stod samtliga uppställda på parkeringen utanför Savalen redo att ge sig av. Det var lite kallt i luften och molnigt och termometern visade fem grader.  Vi startade i ett litet lugnare tempo och körde grusvägar genom stugbyar för att sedan komma ut på lite större grusvägar. Kylan gjorde sig påmind direkt så det blev till att täppa till alla öppningar i mc-stället och se till att buffen satt rätt kring halsen. Vi körde genom kuperad terräng i ganska maklig takt med det var riktigt skönt att börja lite lugnt. Man känner allt av åkandet och speciellt kopplingshanden har fått jobba rejält de sista dagarna. Efter en timmes körning längs slingrande vägar stannade vi till vid en sjö och en fördämning.

vatten

Snart bar det iväg igen längs med en dalsida. Vägen blev lite smalare och kurvigare och som gjord för att sladda lite på. Tyvärr hade vi ju full last igen då båda packväskorna var tillbaks på motorcyklarna vilket gjorde de lite baktunga. Snart kom vi fram till en 2,4 km lång ravin som hette Jotulhogget. Vi tog en kort paus och beundrade ravinen samtidigt som Jochen passade på att filma lite med drönaren.

canyon

Det blev också en gruppbild tagen med drönaren innan vi återigen satt upp på motorcyklarna. Nu blev det lite asfaltsåkning i ett par kilometer. Vi körde längs slingrande vägar och trafiken var minimal så man kunde verkligen snedda i kurvorna. Vid tolvtiden kom vi fram till en utsiktspunkt med utsikt över en härlig dalgång.

dalvy

Vi körde sedan ner i dalen och fortsatte längs med dalsidan. Vägarna gick från asfalt till grus till allt mer sandig väg. Plötsligt stannade vi till vid ett par sanddyner. Nu var det tid att leka. Bredvid oss fanns ett cross-spår i sand och den som ville fick köra. Vi kastade av packväskorna och satte fart ut i spåret. Vissa var bättre på att köra i sanden en andra men kul hade vi. Jochen passade på att köra två varv och på det andra varvet gjorde han en fin vurpa precis framför oss alla.

cross

Nu var alla riktigt möra och varma och redo för nästa utmaning – en flera kilometer lång uppförslöpa längs med dalsidan på ganska smal skogsväg. De snabbaste beordrades att åka först och vi var så klart bland de första att sticka iväg. Vägen var perfekt för att köra snabbt och den slingrade sig fram men var samtidigt väldigt kuperad så det blev många hopp och bredställ i kurvorna.

hillclimb

Efter racet upp blev det till att åka samma väg ner igen, dock i betydligt lugnare tempo. Vi färdades sedan på slingriga grusvägar en bra stund. Temperaturen hade nu kämpat sig över tio grader men molnen blev allt mörkare och mörkare. Vi passerade ett par broar och stannade till vid en med en fin ström under. Där blev det återigen en fotosession och gruppbilder.

bro

Nu var vi skapligt hungriga så vi åkte in till mataffären i närmaste byn och köpte smörgåsar och bredde oss mackor med tubost i alla dess former. Nu var vi fulltankade med energi och redo för nästa session. Vi körde återigen på skogsvägar med ömsom grus, ömsom sten med avstickare in på traktorstigar. Vissa partier gick på gräsklädda traktorstigar och det var där det hände. På en raksträcka i väldigt låg hastighet vek sig motorcykeln och jag besökte lingonsnåren. Tyvärr fastnade jag med foten vid vurpan och vred till knät. Först kändes det ok men sen blev det till att sätta hårt tryck på knät med en elastisk binda och det var inte skönt. Det gick dock att stå på benet så efter en stunds vila blev det till att fortsätta igen och det gick bra att stå på motorcykeln och köra. Nu hade vi fått veta av Björn-Magne att det skulle komma en riktigt fin väldigt lång grussträcka som man kunde köra rejält fort på och det gjorde vi allesammans. Det gick undan kan jag berätta och kul var det. Vi passade på att kolla in en hängbro innan vi startade den sista etappen in mot hotellet. Den sista sträckan gick på asfalt och precis i den övergången började det dessutom att regna så sista sträckan blev extra tråkig. Klockan 18.00 var vi framme vid hotellet Osensjøens Adventure. Vi fräschade till oss och sedan väntade en väldigt god middag. Vi fick stekt öring med potatis och smörsås och en hjortron-mousse till efterrätt. Efter middagen samlades vi i Jörgens hus. Han ville ha singelrum och då fick han ett helt hus på köpet. Vi satt där i köket och körde en Chris-quiz. Chris hade ordnat ett quiz med Norska frågor och det utlovades fina priser. Jag lyckades bli två i tävlingen efter en suverän norrman och vann en fin Klim-tröja. Vilket plåster på såret efter knäblessyren.

Adventure MC Tours of Norway 2017 Dag 5

Onsdag 30 Augusti Rundturer runt Savalen 150 km

Återigen blev det en natt med lite halvdan sömn. På vägen till frukosten gick vi förbi våra kamraters rum och där stod mc-stövlarna prydligt på rad utanför och att se dem så där prydligt uppradade blev bara för mycket. Vi möblerade om bland stövlarna och ställde fel stövlar utanför varje rum och sen gick vi lugnt upp till frukosten. Frukosten var ordentligt tilltagen och det fanns allt att välja på. För egen del blev det som vanligt ett par mackor med ost och korv men det var nybakt varmt underbart gott bröd. Kvart i nio stod vi sedan startklara utanför hotellet Savalen. Motorcyklarna stod uppradade längs med hela parkeringen och det var en vacker syn. Vi gav oss av i en stor grupp idag och åkte först på lite större grusvägar för att sedan ta oss högre upp för åkning på mindre vägar. Snart kom vi upp på en större platå där landskapet påminde om en tundra. Åkningen gjordes nu på mindre stigar och det var en del passager med större stenar och en del sandigare partier. Utsikten var strålande och solen sken och himlen var klarblå med lite inslag av vita, lätta moln. Vi tog oss igenom några mindre vattenhinder för att sedan bli tvungna att stanna vid ett större parti vattensjuk mark. Risken att vi skulle köra fast blev alldeles för stor och kursledaren Chris var rädd att vi skulle skada naturen för mycket så det var ett klokt beslut. Vi vände om och tog en annan väg och stannade till vid ett vackert vattenfall.

vattenfall

Där passade vi på att ta en gruppbild. Jochen tog också fram sin drönare och spelade in en fin sekvens. Nu skulle vi till en lite större vattenpassage så Jochen åkte i förväg och riggade upp drönaren och filmade när vi åkte genom vattnet. Nu begav vi oss upp på en dalsida och tog en sunkig mindre väg och det blev nog dagens höjdpunkt. Vi åkte genom vattenhinder, genom lervälling och på glashala gräsbeväxta traktorspår. Det skulle vara en genväg men blev en senväg då flera av oss körde fast i dynghålen. Vi hjälptes åt att passera de värsta partierna så det blev en massa lyftandes och knuffandes av motorcyklar.

lera

Jag själv gled igenom hur lätt som helst och det kändes underbart. Precis när jag åkt igenom värsta lerpartiet fick jag reda på att vi skulle vända. Det var visst alldeles omöjligt att komma vidare längre fram. Så det blev till att åka igenom skiten en gång till men till min stora förvåning gick det lika bra som förra gången. Jochen hann aldrig åka igenom skiten för han hade hjälpt alla andra att komma igenom och precis när han skulle igenom så var det dags att vända. Min stolthet fick sig dock en törn på tillbakavägen då jag sladdade till i ett traktorspår och besökte ett mindre träd till allas förtjusning. Alla var lagom trötta när vi var tillbaka på grusvägen igen. Nu blev det underbar grusåkning i väldigt kuperad terräng. Vägarna var i början lite bredare för att sedan övergå till gångstigar. Efter att ha kört i en timme så stannade vi till vid en liten sjö Höstsjøen för lunch. Några av åkarna hade haft med sig vedträn så vi startade upp en liten brasa och grillade korv.

grill

Solen sken som vanligt och temperaturen var runt 15 grader. Korven åts med ett tortillaliknade bröd gjort på potatis och det var riktigt gott. Nu togs vi oss mot Reinslia på härliga sandiga tvåspåriga vägar. Här gick det verkligen att köra på och ibland fick man fri väg framåt och då gick det undan. Vi stannade till uppe vid toppen på Reinlia och beundrade utsikten.

utsikt

Nu körde vi ner i en fin dal och sedan upp för en brant dalsida upp mot en ny utsiktspunkt. Vägen dit gick på bred väg belagd med lite större stenar. Vägen klättrade upp för bergssidan och det var tvära kurvor blandat med längre raksträckor. Nu var det några stycken i gruppen som var rätt så möra och ville åka hem så vi blev en liten grupp på sju man och så Chris. Nu gick det undan. Vi körde först igenom ett skogsparti på en liten stig. Bildsekvens från skogen. Ibland var det så trångt mellan träden så man fick liksom trixa igenom styret för att komma förbi. Det var väldigt jobbigt men otroligt roligt. Därefter åkte vi på grusvägar och sandvägar hem mot hotellet. Vägarna slingrade sig fram genom landskapet men man hade otroligt bra sikt genom kurvorna. Glada och trötta nådde vi hotellet vid halv fem-tiden. Nu väntade bad i spa-avdelningen. Så mycket bad blev det nog inte. Vi pratade mest om dagens körning och om alla roliga saker vi varit med om idag. Runt kvart över sex samlades flera av oss i foajén över en pilsner och där kom det otroligt roliga fram. På morgonen hade vi ju stuvat om bland stövlarna och det visade sig att Jörgen, en tysk, hade putsat Rogiers stövlar. När Jörgen stod där i duschen med sina stövlarna så upptäckte han att det inte var hans stövlar. När han sedan gick ut i korridoren med stövlarna så öppnade Rogier dörren i samma ögonblick och kunde ta emot sina nyputsade stövlar. Det skrattades gott åt det hela och allas misstankar föll på Chris. Fantastiskt roligt faktiskt. Klockan sju åt vi en kanonmiddag. Återigen var det buffé men innehållet var annat än igår. Vi åt så vi storknade allesammans och sen avslutade vi med två pannacottor. Nu är klockan halv tio och vi är ganska möra och det börjar bli dags att krypa till kojs. Det är som att vara på en skidsemester i fjällen. Man är otroligt trött framåt kvällen.

Adventure MC Tours of Norway 2017 Dag 4

Tisdag 29 Augusti Tretten - Savalen 240 km

Vid sjutiden vaknade vi till båda två lagom utvilade efter en god natts sömn. Dock hade det varit en snarktävling under natten men vi hade båda fått tillräckligt med sömn trots det. Sängarna och kuddarna var helt suveräna och gjorde att man sov gott. Klocka åtta serverades frukosten nere i matsalen och flera stycken var redan ombytta och i stort sett startklara. Det märktes att några var ivrig att komma iväg igen. Klockan nio samlades vi utanför hotellet och gjorde först iordning en lunchpåse beståendes av smörgåsar och sen bar det iväg. Vi åkte först ner i dalen och vände och sen började klättringen uppför dalsidan. Tyvärr var vädret lite sämre och det regnade lite och det gjorde grusvägarna lite halare. Temperaturen höll sig kring tretton grader. I början var det lite snällare grusvägar men sen blev det smalare och smalare för att övergå till igenväxta branta och leriga traktorspår. Jochen passade då på att känna lite extra på naturen. Sen blev det lite finare vägar men mycket kuperat och kurvigt. Vi tog oss allt högre upp men fick sedan vända på ett ställe då vägen var oframkomlig. Efter en liten omväg så var vi snart på rätt spår igen. Grusvägarna var riktigt fina och så var utsikten också. Vi åkte nerför en dalsida och hade hela dalen nedanför oss för att sedan åka upp på andra sidan. Vi stannade till vid ett par tillfällen men de blev bara korta stopp. Snart kom vi in på Per Gynts väg och det var visst en känd motorcykelled som många brukade köra. Vid Gålå stannade vi till och åt lunchpaketet på en servering. Efter lunchen blev det lite tuffare terräng igen och vi åkte på skrå längs med en dalsida och genom kohagar och betesmarker. Vi åkte på riktigt leriga och gräshala gångvägar över stock och sten och över ett par mindre bäckar. Vid en av dessa bäckar var det en i vår grupp som stöp men det gick bra. Temperaturen hade nu stigit till tjugo grader så det var emellanåt väldigt varmt att åka i terrängen. Efter många roliga mil på grusväg blev det sedan en liten transportsträcka på asfalt och då åkte vi genom en väldigt fin dalgång. Vi stannade också till i dalgången och tankade upp våra motorcyklar innan vi fortsatte uppför en ny dalsida. Det var stundtals riktigt brant uppför och efter en bra stund kom vi upp som på en platå. Vid infarten till platån var det en vägbom som höll på att klubba ner flera av oss så det slutade med att vi körde vid sidan av bommen. På platån var det otroligt vackert. Vi var nu på drygt 1000 m.ö.h och runt omkring oss tornade bergstopparna upp sig och solen tittade fram då och då genom molnen. Temperaturen hade nu sjunkit ner till 10 grader men det gjorde inte oss Klim-åkare något. Vi kunde ju bara dra igen alla ventilationsöppningar. Vägarna slingrade sig fram i landskapet och sikten var riktigt fin så det gick emellanåt riktigt fort på grusvägarna. Vi passerade flera riktigt fina vyer men när vi stannade till var det vid en dalgång som kan beskrivas som ok men inte mer. Vägarna blev allt mer sandiga och lerigare och snart kom vi fram till en lite större bäck och en vattenpassage. Det var nog några av oss som inte uppskattade den övergången men till slut tog sig alla över mer eller mindre graciöst. Här fotograferades det rejält i alla fall. Den sista biten, drygt 40 kilometer gick på väldigt kurviga och fina ler- och grusvägar. Vi körde stundtals en bra bit över 100 km/h men mestadels höll sig hastigheten runt 70 km/h. Snart nalkades hotellet Savalen. Vi checkade in och duschade för att sedan äta en riktigt god middag vid sjutiden. På buffen fanns allt. Det var sill, lax i olika sorter, öring, viltgryta, fiskbullar, kött. Ja listan kan göras lång. Gott var det i alla fall. Det är bara vi och en busslast pensionärer här på hotellet så det är väldigt lugnt. Nu är klockan halv elva och det är dags att krypa till sängs. I morgon bär det av igen vid niotiden. 

Adventure MC Tours of Norway 2017 Dag 3

Måndag 28 Augusti Hamar – Tretten 240 km

Det blev en lång natt. Ljudet från de andra personerna som var uppe och sprang på natten av olika anledningar gjorde att man vaknade till och sedan låg vaken en bra stund varje gång. Till detta kom att Jochen och jag delade ett väldigt litet rum så även syret tog slut. När väckarklockan ljöd kändes det som om man nyss gått och lagt sig. När man tittade ut genom fönstret sken dock solen och vädret verkade riktigt lovande och man blev lite gladare. Efter en liten smörgåsfrukost stod vi klara för avfärd klockan nio ute på grusgården. Innan vi gav oss iväg gav Chris oss en genomgång om hur man ska stå och åka på en motorcykel när man åker grus. Klockan kvart över nio gav vi oss iväg från Hamar med destination Tretten. Vi åkte på en lång rad och tillämpade principen cornerman och sweeper. När man kommer till en vägkorsning så pekar turledaren till andremannen (cornerman) att han ska stanna i korsningen och vägleda de andra på rätt spår och sen när alla passerat och sista man kommer (sweepern) så faller vägvisaren in i ledet precis före sweepern. Det gör att alla någon gång under turens gång blir en cornerman och att man också roterar platser i ledet. Ibland är man först och ibland näst sist. Dagen började med grus, grus och grus. Det var dock enkla grusbelagda vägar till en början men sen blev det lite smalare och trixigare vägar efter ett tag. Det blev mycket åkande under förmiddagen och vi stannade bara till vid ett par tillfällen. Vi åkte igenom flera fina stugbyar och vid ett tillfälle, vid Keiken, stannade vi för utsikten och tog en kortare paus och lite fotografier. Vi passerade bara en avgiftsbelagd vägbom men det löste Björn-Magne galant och betalade vägavgiften för oss alla. Vid flera tillfällen fick vi väja för lösa kossor och får och ibland blev det till att passera djuren som genom en chikan. Klockan tolv stannade vi till för lunch vid en liten sjö i Øyer statsallmenning. Vädret var verkligen perfekt för motorcykelåkning i terräng. Lite mulet väder med en temperatur kring tretton grader. Snart var vi på väg igen och femton minuter senare svängde vi upp på uppfarten till hotellet. Här tog vi och lättade på cyklarna och slängde in packväskorna och sedan delades vi in i två grupper – Espresso och Cappuccino där Espresso var den snabbare gruppen. Vi valde naturligtvis den snabbare gruppen och det valet visades sig senare vara det rätta. Nu blev vägarna lite brantare och smalare och underlaget blev allt lösare. Vi körde på traktorstigar och gångstigar och passerade flera mindre vattenhål. Vi klättrade upp från en dal till en annan och utsikten var emellanåt väldigt fin. Snart kom vi fram till ett mindre vattenverk och sen följde vi vattenkanalen en bra bit. Det enda jag tänkte på då var att inte hamna i vattnet. Om man nu skulle slinta med hojjen och plumsa med den så skulle det bli otroligt jobbigt att få upp den. Allt fortlöpte utan bekymmer i vår grupp men i Cappuccino-gruppen var det en person som besökte diket, dock utan större skador. Klockan fem var vi åter på hotellet. Jochen och jag fick återigen ett litet rum högst upp i huset men denna gång var rummet utrustat med både dusch och toalett – vilken lyx. Vi gjorde oss i ordning och sen gick vi ner i stora salen där det fanns en stor öppen spis med tänd brasa. Vi satt och pratade en bra stund med Björn-Magne. Klockan sju serverades middagen i matsalen. Det var en underbar utsikt från matsalen men det var inte det enda som var underbart. Maten vi fick smakade fantastiskt gott och vi bjöds på en hjortgryta med mosad potatis och rårörda lingon och till efterrätt blev det glass och citronfromage. Klockan är nu strax efter nio och det är två trötta grabbar som snart kryper till kojs. 

Adventure MC Tours of Norway 2017 Dag 2

Söndag 27 Augusti Uddeholm – Hamar 300 km

Klockan halv åtta ringde väckarklockan. Solen sken in genom fönstret och skvallrade om underbart väder utanför. När man tittade ut möttes man av en klarblå himmel och strålande sol. Temperaturen stod dock endast på 6 grader men väderleksprognosen visade upp till 15 grader senare under dagen. Efter en liten men god frukost stod vi startklara kvart över nio. Det var fyra glada personer som lämnade hotellet med destination Hamar i Norge. Vi letade upp mindre vägar och färdades ömsom på grusvägar, ömsom på sand och ömsom på asfalt. Farten var måttlig och vi snittade runt 80 km/h. Grusvägarna slingrade sig fram genom landskapet och vädret gjorde att upplevelsen nästan blev himmelsk. Efter ett par mil nådde vi fram till Torsby där vi stannade en stund och tankade och försökte para ihop allas våra Scala Riders. Det tog sin lilla tid men skam den som ger sig. Tyvärr fungerade det bara en kort stund för när vi väl startade åkningen och hade åkt en kort stund så tappade vi kommunikationen mellan oss fyra. Dock kunde Jochen och jag prata med varandra och Patrik och Rikard kunde även de prata sinsemellan. Temperaturen hade nu stigit till 11 grader så det var verkligen perfekt åkväder. Vi stannade till ett par gånger för att njuta av utsikten och för att dricka lite kaffe. 12.50 lämnade vi Sverige och åkte in i Norge. Vi färdades på mindre vägar och valde så små vägar som möjligt. Klockan två var vi framme i Åsnes där vi stannade för en matpaus på CircleK. Det fick bli en korv idag. Sista sträckan fram till Hamar gick mestadels på asfaltsvägar men några korta grussträckor fann vi allt. Klockan 16.15 svängde vi in på gårdsplanen på Karsetstua 20 i Hamar. Vi möttes av Björn-Magne som hälsade oss välkomna. Strax dök även Chris upp och sen anlände den ene motorcyklisten efter den andra. Totalt är vi tolv åkare och två guider. En tysk, två holländare, två norrmän och sju svenskar samt en norsk och en svensk-holländsk guide. Björn-Magne visade oss var vi skulle bo och efter en snabb dusch var det samling på ett loft. Där väntade en god middag och lite information om upplägget. Vi presenterade oss för varandra och pratade lite om förväntningarna med resan. Efter middagen blev det en säkerhetsgenomgång i vår stuga där man pratade om vilka regler som skulle gälla under resans gång. Därefter mekades det med motorcyklarna, skrevs reseberättelser eller så satt man bara i stugan och insöp atmosfären.

Adventure MC Tours of Norway 2017 Dag 1

Lördag 26 Augusti Linköping – Uddeholm 360 km

Strax efter klockan elva startade vi. Lotta, Lena och Tobbe vinkade glatt när vi lämnade Östernäs och gav oss ut bland triatleterna som tävlade i Ekängens triathlon. Vi fick kryssa lite bland husen innan vi kunde sätta ordentlig fart mot Linköping. Navigatorerna var inställd på kurviga vägar och redan strax efter Linköping började navigatorerna visa oss de mindre vägarna. Solen sken och det var 19 grader varmt. Milen flöt på längs de kurviga vägarna och vi åkte på vägar vi aldrig åkt på förut. På motorcyklarna hade vi monterat var sin Garmin Virb och tanken var att filma lite under körningarna. Efter en timmes körning upptäckte Jochen att hans Virb inte fick laddning via USB-kabeln längre så det blev till att stanna och felsöka. Det slutade med att Jochen fick ta fram reservkabeln och koppla in den och då lyckades vi få fram lite ström till Virben. Resan gick sedan i maklig takt längs vägarna. Vi snittade ungefär 60 kilometer i timmen och det var riktigt härligt. Vi färdades på en härlig blandning av grusväg, asfaltsväg och sandiga vägar. Solen sken för det mesta men vi kunde se lite mörkare moln längre västerut men vi klarade oss utan regn. Vi passerade Askersund och strök förbi Laxå och körde igenom Degerfors med kurs mot Karlskoga. I Karlskoga stannade vi till vid McD och tog var sin El Maco. Solen sken härligt och temperaturen var precis över 20 grader. Vi fortsatte resan mot Uddeholm och stannade till i Filipstad för en tankning. Nu åkte vi återigen på kurviga roliga vägar och det var ingen trafik alls. Vi mötte inte en bil på flera mil. Efter en dryg timmes körning stannade vi till vid Västra Sundsjön för en kaffepaus. Här var det helt perfekt. Solsken, värme, inga andra personer i närheten, en underbar badplats och en bedårande utsikt över en nästintill spegelblank sjö. Vi passade på att lufta Mavic:en (Jochens fina drönare) och tog en del bilder och spelade in en fin introfilm. Kaffet smakade dessutom underbart. Snart var vi framme vid Uddeholm och stannade till vid Värmlands Hotell. Utanför stod en BMW R1200GS LC med aluminiumlådor och båda två fick osökt tanken att det kanske var en person på väg till samma destination som oss och mycket riktigt. I tamburen träffade vi på Patrik och han frågade om vi skulle på Norgetur med Bjorn-Magne. Jajemen sa vi. Vi installerade oss på hotellet och gick sedan ner och pratade med Patrik. Efter några timmar anslöt Patriks bror Rikard och vi avsluta kvällen med pizza inne i frukostsalen. Det pratades om motorcyklar och mc-resor i alla dess former och det var många skratt och roliga historier. Klockan 23.00 kröp vi till kojs. Resan har börjat riktigt bra.