Dag 5: Varglyan

I motsats till de tidigare dagarna så startade vi dagen med en kortare resa på endast 5 km och tog oss till Hitler enorma bunkeranläggning som är belägen strax utanför Kertzyn. Väl framme bytte vi till kortbyxor och gympadojjor då vädret som vanligt var strålande. Vi hyrde oss en egen guide, Wilhelm för att få ut det mesta av besöket. Han kostade hela 50 zloty (125 kr) men han var värd varenda krona. Han gick i sakta mak och berättade den ena intressanta historien efter den andra om Hitler anläggningar och bunkrar.  Hitler bodde här stora delar  av tiden under perioden 1941-1944 och det gjorde även Göring. Bunkrarna var enorma, väggarna var på sina håll hela 6 m tjocka och taken ända upp till 10 m tjocka.

Bunkrarna var byggda som en bunker i en bunker och den totala ytan på bunkern kunde utvändigt vara cirka 600 kvm och invändigt endast 75-80 kvm. Detta var också platsen för det berömda mordförsöket mot Adolf Hitler den 20 juli 1944.

Vi tog i går kväll beslutet att stryka Vilnius från resplanen och istället sätta kurs mot Riga och köra så långt vi orkade. Vi tog oss via småvägar mot Lituaens gräns och Jochen blev nu mer och mer orolig att vi skulle hamna på ryskt territorium. Han frågade konstant om min GPS var rätt inställd på att ta den snabbaste och inte den närmast vägen. Anledningen till Jochens oro var att vi endast lyckats komma 10 mil på två timmar och att hans GPS inte visade några vägar längre utan enbart gränser. Vägarna blev också allt sämre och på vissa ställen näst intill utplånade som Jochen uttryckte det.  Allt startade med en liten vänstersväng från den asfalterade vägen in på en ”väg” belagd med sexkantiga cementplattor. Om vi tidigare fått blickar efter oss så var det inget mot dem blickarna som vi fick nu. Hakorna var nästan nere vid fotknölarna på folket vi passerade. Här stannade Jochen och tog ett litet kort på den dåliga vägen som senare visade sig vara rena autobahn.

När vägen var som allra sämst så kom vi ifatt två polska bilar och för första gången fick vi nytta av våra offroad-maskiner och kunde dundra förbi polackerna i hög fart – kändes jävligt bra. Lite befog för Jochens oro fanns det allt då det visade sig att vi var ca 100 m från ryska gränsen och passerade ett ”treriksrös” utan rös. Nu ändrade omgivningen drastiskt karaktär och blev allt mer kuperad men åkningen desto roligare. Vi körde genom by efter by och passerade den ena familjen stork efter den andra.

Det roliga partiet höll i sig ända fram till gränsen mot Litauen för att sedan bytas mot långa raka tråkiga vägar i ett platt landskap. Vägarna är dock i bra skick och för det mesta tvåfiliga men hastigheten oftast begränsad till 80 km/h. Vi körde i ett sträck till staden Kaunas där vi tankade upp hojjarna och även fyllde magarna med en hamburgare, gissa vilken burgare Jochen ville ha och jag var naturligtvis inte sen att hänga på. Nu sitter vi på ett motell någonstans i Litauen i närheten av staden Silagalys och tittar ut på ett platt landskap och hör återigen ett oväsen från ett diskotek. Skit samma, då rummet har air-condition.